2009-11-30

Pyntat och nästan klart

Att julpynta och greja är inte något jag är speciellt mycket för. Det blir ju så mycket extra jobb! Man måste plocka undan sina vanliga grejer, man måste damma och så måste man förvara de vanliga grejerna på något bra ställe och sen får man göra om allt igen när julen är över. Jul går alldeles utmärkt att fira utan glitter och tomtar kom jag fram till för några år sedan. Speciellt som jag har fördelen att vara den som åker iväg och firar hemma hos någon annan. I mitt fall är någon annan detsamma som hemma hos min syster med familj. Mitt bidrag dit - förutom mitt fantastiska sällskap - brukar vara köttbullarna, och jag antar att det blir så i år också trots att min syster och svåger numera har ett helt nytt kök. Men de jobbar ju faktiskt heltid bägge två och så får de stå ut med oss som kommer dit och firar. (Inte för att jag hört något definitivt om att vi ska dit, men jul är ju något traditionellt, så varför ändra en bra tradition?)


Men, bara för att jag inte är mycket för att pynta så behöver ju inte mitt hem vara helt ojuligt. Kolla in mitt fina hushållspapper jag köpte idag! Det blev ju liksom jättepyntat på en gång i hela köket!! Ni kan ju bara tänka er hur pyntigt det kommer att bli när jag byter toarulle nästa gång, de hade nämligen toapapper med snögubbar iförda tomteluvor i affären! Sen kaaanske jag tar fram någon av keramiktomtarna lite längre fram, det beror på om jag hittar någon bra plats att ställa den på utan att behöva flytta runt alla andra saker.

Hemskt fast konstigt skrivet

Läste just i Expressen om en liten blandrashund i Trollhättan som bets ihjäl av en annan hund. Det är alltid hemskt att läsa om såna saker, fast här blev det lite konstigt också.

Hon rastade alltså sin hund, "som egentligen är en blandning mellan papillon och chihuahua". Sist jag kollade var både papillon och chihuahua två hundraser, och om man blandar dem får man väl en blandrashund. Eller ännu enklare, man parar en hund med en hund och då får man fler hundar. Det var nog lite onödigt att peta dit ordet egentligen i den där meningen.

Eftersom jag är hundägare själv blir jag jättearg på folk som inte har koll på sina hundar. Bara häromveckan höll Higgins på att hamna i slagsmål med en schäfer för att schäferns ägare envisades med att komma fram med sin hund mot mig och Higgins. Efter 9 år känner jag min Higgins väldigt väl, och jag vet att även om han lägger sig ner och ser jätteintresserad ut av passerande hundar så tycker han inte om alla andra hundar. Jag vill heller inte att han ska hälsa på alla hundar vi möter, men det är inte alla andra hundägare som fattar det. De ser en cocker spaniel som ligger ner och naturligtvis ser jättesöt ut, och så kommer de fram med sina hundar i alla möjliga storlekar och former och tycker att hundarna ska hälsa. De tror att bara för att en hund ser söt ut är den snäll och trevlig mot alla andra. Min Higgins är inte snäll och trevlig mot alla andra hundar, för han tycker faktiskt inte om alla andra hundar! Han tycker oftast inte om hundar som är större än honom eller som är kaxigare än honom. Han tycker oftast inte om andra hanhundar, speciellt inte såna som är större än honom. Han tycker exempelvis oftast inte om Golden Retrievers eftersom en sån hoppade på honom när han var liten. Ibland bryr han sig inte om andra hundar alls utan går bara förbi utan att titta åt dem, men andra gånger kan han inte låta bli att titta eller irritera sig på hundar vi möter.

När vi var ute då häromveckan när den där schäfern kom såg jag på en gång på Higgins att det var en hund han inte tyckte om, så för att undvika onödigt skällande så gick jag åt sidan för att den äldre mannen med schäfern skulle kunna gå förbi. Jag hade tänkt mig att Higgins skulle intressera sig för rabatten bredvid ån, och det hade han gjort om inte schäfermannen kommit emot oss med sin hund. Han tyckte att hundarna skulle hälsa! Schäfern reste ragg och gjorde direkt utfall mot Higgins som lagt sig ner och stirrade och då naturligtvis blev jättearg och for upp och började skälla och försvara sig. Mannen med schäfern kunde knappt hålla emot sin hund, och jag fick försöka dra undan Higgins med kopplet och ställa mig emellan hundarna samtidigt som jag inte ville hamna alltför nära någon av hundarnas tänder. Samtidigt försökte jag förflytta mig snett bakåt och få Higgins med mig vilket jag lyckades med, och mannen fick till slut tag i halsbandet på sin hund och började skälla på den och ta i med hårdhandskarna. Vid det laget hade jag fått Higgins uppmärksamhet och han lugnade ner sig och jag stod kvar med honom för att se åt vilket håll schäfermannen skulle gå. Han fortsatte längs ån, och Higgins och jag kunde fortsätta vår promenad över Rådhusbron. Framför oss gick en annan äldre man som gick och vände sig om och tittade på oss flera gånger, och när vi kom över bron stannade han till och sa något i stil med "vilken tokig gubbe han med schäfern, ni hade ju gått undan, men han gick bara fram ändå!". Jag kunde inte göra annat än att hålla med.

Nu är inte schäfermannen den enda som mer eller mindre motat fram sin hund mot Higgins och det är inte alla gånger det blir nästan slagsmål. Men, som jag nyss skrev, jag vill inte att Higgins ska hälsa på alla hundar vi möter! Jag vill få en chans att välja om hundarna ska få hälsa eller ej! Vi har några som vi brukar hälsa på som jag vet går bra, och ska vi hälsa på nya hundar så brukar jag säga till direkt att Higgins inte gillar alla andra även om det kan se ut så vid första anblicken. Folk som bara motar fram sina hundar mot andra hundar borde lära sig att alla hundar faktiskt inte gillar varandra! Alla människor gillar inte heller varandra så varför skulle alla hundar gilla varandra bara för att de är hundar?

Många gånger säger såna som motar fram sina hundar mot Higgins eller som låter sina hundar springa lösa och som kommer springande emot oss att "h*n är inte farlig/h*n är jättesnäll mot alla". Då har jag många gånger lust att säga att "men min hund är jättefarlig och inte alls snäll mot alla andra". Eller så ska jag kanske börja skrika att "låt inte din hund komma nära, min hund har LÖSS och LOPPOR". Då kanske vi skulle få gå ifred. Fast då skulle ju Higgins bli känd som hunden som ständigt har löss och loppor, och det har han faktiskt aldrig haft. Jag tror han skulle bli mycket ledsen och upprörd om jag gav honom ett sånt rykte, så jag får väl fortsätta att bli arg på hundägare som beter sig idiotiskt.

2009-11-29

Det är vitt ute!

Det har varit vitt ute hela dagen, och den här tiden på året önskar man ju att det vore snö. På vissa platser i landet är det säkert snö, men inte hos oss. Här har det vita idag bestått av dimma.
När vi gav oss ut på dagens första promenad var klockan strax efter 10 - det är ju söndag så Higgins och ajg tog oss en ordentlig sovmorgon - och man kunde faktiskt ana solen genom dimman. Man såg kanske 40-50 meter framför sig, allt annat sveptes in av tjock dimma.
När vi gick över bron vid Fors kyrka tog jag en bild bort mot Rådhusbron som man kan ana inne i dimman. Det var lite som att vara ute och gå i en spökstad.


Solen som vi såg i början av promenaden gav upp sina försök under vår fortsatta promenad, och dimman tätnade. Här har jag tagit en bild i Stadsparken bort mot Nybron, och normalt sett borde man kunna se Statt till höger på andra sidan ån, men som ni ser så är det bara dimma. Jag kan faktiskt förstå nu hur det är att vara ute på ett stort hav i dimma och plötsligt så dyker det upp ett annat stort fartyg eller ett isberg! Det var lite så på promenaden, plötsligt dök det liksom bara upp folk från ingenstans!

Sjunde mappen sjunde bilden

Jag lyckades bli utmanad av Jenny att gå in i mappen "Mina bilder" och sen gå in i den fjärde eller sjunde mappen. I den mapp jag valde att gå in skulle jag välja den fjärde eller sjunde bilden som jag sen ska publicera och berätta lite om.

Jag gick in i den sjunde mappen och valde den sjunde bilden som ser ut så här:

Bilden är från den 14 oktober 2006 och visar träbron över till Strömsholmen här i Eskilstuna. Mappen som bilden finns i tankade jag över till datorn den 29 oktober 2006, det var precis i den vevan som jag bytte dator så den här bilden finns ordentligt sparad. Dels på cd där jag brände ner allt som fanns i gamla datorn, sen finns den alltså kvar på den här datorn jag sitter vid nu plus att alla bildmappar som finns på den här datorn finns övertankade till extern hårddisk och cd-skivor.

Jag utmanar ingen speciell, utan vem som helst som känner för det tycker jag ska kolla vad ni har i era bildmappar!

2009-11-28

Show me yours and I'll show you mine #41 - Mysgrön

Ok, jag ger mig på den här utmaningen för andra gången, och trots att jag nu fattat att jag har en hel vecka på mig så lägger jag ändå ut mitt bidrag idag. Det blev en färg den här gången också, och inte vilken färg som helst utan mysgrön. Jag tycker inte ens om grönt var min första tanke igår kväll när jag fick se ämnet, och hur i hela friden ser mysgrönt ut?? Idag kom jag på att i vissa sammanhang så gillar jag grönt. I naturen till exempel, därav mitt val av bilder den här veckan.


Visst är det mysigt när det dyker upp växtlighet där man minst anar det, som på den övre bilden jag tog i maj. Plötsligt mitt på en asfalterad promenadväg är det ett hål i asfalten, och ur hålet växer det upp ett litet träd eller vad det nu kan vara. Jag trodde det var någon som stuckit ner en kvist, men när jag tittade efter lite noggrannare märkte jag att det satt fast någonstans nere i hålet. Något grönt som gror på oväntad plats är mysigt och måste väl då vara mysgrönt! Den gröna mossan jag fotade idag växer mellan stenarna i en stenbeläggning precis bredvid en ganska vältrafikerad rondell vi promenerar förbi nästan dagligen. Sån här mossa ser ju mysig ut, den är grön och måste alltså självklart vara mysgrön!

Vill du följa länkar till fler mysgröna bidrag eller själv vara med i utmaningen så klickar du här.

Del två: Ett motiv, en bild - sex månader

Mitt motiv i Lisas utmaning "Ett motiv, en bild - sex månader" ser ut så här i november.


Bilden tog jag i onsdags om jag inte minns fel, och det var som synes en representativ dag för den här månaden. Grått och mulet.

I oktober såg det ut så här.


Jag vet inte om det är samma änder på bägge bilderna, men det är ju änder i varje fall. Mest syns egentligen skillnaden om man tittar på trädet i vänsterkanten.

Resten av deltagarna och deras bilder hittar ni som vanligt hos Lisa!

2009-11-27

Pumpar

Varför är det i princip omöjligt att få ut den sista tvålen eller lotionen ur pumpflaskor? Jag tycker det är jättebra med flytande tvål, men hur ska man få ut den sista tvålen? Det blir alltid tvål kvar i botten av flaskan som är omöjlig att få ut, oavsett hur man försöker vinkla den. (Jag vet att man kan köpa refill, men ibland kanske man inte vill!) Det är samma sak med hudlotioner och ansiktskrämer som kommer i pumpflaskor. Jättebra och smidigt, men när man kommer till det sista i flaskan går det inte att pumpa upp! Någon som har tips på hur man ska bära sig åt?

Detsamma gäller förresten rengöringsmedel som kommer i sprayflaskor, det sista går inte att spraya ut utan måste hällas ut!

Belysning, blå himmel och moln

Det har varit ännu en dag utan alltför blöta promenader. Imorse så var det riktigt blå himmel på sina ställen. Det som ser ut som ett klädstreck mellan hustaken är julbelysningen, just den här finns på Köpmangatan, men den är exakt likadan som den som satts upp på alla andra ställen där kommunen dekorerar. Belysningen ser kanske inte mycket ut för världen i dagsljus, men den är jättefin när det blivit mörkt. Det är led-belysning som blir som ett draperi eller hur man nu ska förklara det.

Tidigare har det satts upp gröna (plast)girlanger rakt över gatorna och i mitten har det varit en enorm lykta. Det är alltså första året som de har den här led-belysningen, och gissa vad folk klagat i kommentatorsfälten i tidningarna! Ok, det kanske inte ser så snyggt ut i dagsljus, men mycket energisnålare och jag tycker det är snyggt när det är rätt tid på dagen. Till alla som tycker belysningen är ful: Det kommer att bli jul ändå även om ni inte tror det. Julen kommer oavsett belysning!


Nere i Stadsparken var det ingen belysning, men jag kom på att det inte är ofta jag tar foton just från den här platsen. Gatan rakt fram på andra sidan vattnet är Kyrkogatan.


Samma promenad som bilderna ovanför, och vi har kommit till Faktoriholmarna. Det är Strömsholmen till höger i bild, och rakt fram Nybron. Man skulle ju tro att det kanske blev regn av de där molnen, men inte märkte då vi av något regn på vår promenad inte. Det kom några duggstänk på eftermiddagen när vi var ute med bilen, men det var knappt värt att sätta igång torkarna för.

Besvikelse

Det är möjligt att Higgins är lite besviken på mig. Vi var visserligen ute på en tur med bilen - vilket han älskar - men inte för att köpa hundmat. Jag var och köpte dammsugarpåsar. Han tycker verkligen inte om dammsugaren.

2009-11-26

Återskapande

Jag tycker det är fascinerande hur man kan återskapa någons utseende från bara ett skelett eller ett kranium. Nu läste jag precis i Expressen om några arkeologer i Sydkorea som återskapat en 16-årig flicka som troligen blev levande begravd för 1500 år sedan. I tre år har de arbetat med det här, och även om det inte finns någon som kan känna igen henne idag så tycker i varje fall jag att det är spännande. Vissa tycker väl det är bortkastade pengar att hålla på med sånt, men det har ju med mänsklighetens historia att göra, och en helt annan kultur.

Det är viktigt att ha koll


Higgins tycker det är viktigt att ha koll på om det finns tillräckligt med saker att äta i skafferiet. Efter inspektionen var han i det stora hela nöjd med ordningen. Det fanns både små hundkex och levergodis att fylla på burkarna uppe på chiffonjén med. Han hade en liten anmärkning, och det var att han tyckte jag måste köpa hem mer Eukanuba torrfoder, det är inte mycket kvar i påsen. Jag hävdar att det räcker gott och väl till nästa vecka, men Higgins tycker vi ska åka till hundmatsaffären imorgon för säkerhets skull. Han säger att en stor hund vi mötte idag sa att det kan komma kraftiga snöfall vilken sekund som helst som gör att gatorna i stan blir avspärrade.

2009-11-25

Frågor man vill ha svar på

Så, då var scannern installerad sen en liten stund tillbaka.
  • Hade jag tänkt skaffa en sån sen länge? - Svar nej.
  • Gjorde jag ett av mina märkliga impulsköp? - Svar nej.
  • Betalade jag en massa pengar för den? - Svar nej.
  • Är den ny? - Svar nej.
  • Var det nödvändigt att använda hundkoppel vid installationen? - Svar ja.

Det som hände var att mina föräldrars skrivare gick sönder häromdagen. Den gick så mycket sönder att det inte var värt att laga den, och garantin hade självklart gått ut för en månad sedan. Alltså behövde de en ny skrivare vilket pappa hade varit och skaffat idag. Den nya skrivaren har även scannerfunktion, och då tyckte de att det var lite onödigt att ha kvar sin scanner som alltså bara är en scanner. Därför ringde pappa till mig och frågade om jag ville ha deras gamla scanner, och det ville jag. När pappa installerat sin nya skrivare/scanner så ringde han för att höra om jag var hemma så han kunde komma över med scannern, och då fick jag ju lite att göra. Bilden visar delar av mitt databord innan jag installerade scannern. Som man kan se så är vissa tangenter på tangentbordet välanvända, och så är det ganska rörigt där på sidan. Den vänstra delen av bordet är minst lika rörig, men jag vet var saker och ting ligger ändå. Eller jag visste. Nu fick jag ju lov att flytta bort det mesta från högra delen av bordet och där till och med dammade jag innan jag ställde dit scannern. Det mesta som låg på högra sidan av bordet ligger nu på vänstra sidan, och där är även dammet kvar.

 

Det blev liksom bara musmatta, mus, basstation till telefonen och så scannern som fick plats på den sidan. Själva installationen gick väldigt smidigt, ungefär som att dra ut tanden häromdagen. Sen var jag ju tvungen att testa den nya manicken direkt, och det är precis vad jag gjort just innan jag tog bilden.

Det jag scannade var mitt favoritvykort som jag köpte för några år sedan. Tanken var att jag skulle skicka det till min kompis i Tyskland, men så tyckte jag kortet var så sött att jag behöll det själv. Det är en tjej som heter Lisa Tofft som har gjort kortet. Kollade just hennes sida på nätet, och där finns massor av roliga kort och fina smycken.

 
Just ja, hundkopplet, vart kom det in i bilden kan man ju undra. Jo, det går ju en usb-kabel mellan scanner och dator, och jag kunde inte se usb-kontakterna eftersom det är rätt mörkt och trångt där de sitter. Men på kopplet har jag hängt en liten led-lampa som man väl egentligen ska ha på sin nyckelknippa. Jag har den däremot på kopplet för att kunna lysa upp marken när jag ska plocka upp efter Higgins i mörkret, eller när vi snubblar runt på mörka promenadvägar. Jag använder den också när jag ska peta in usb-anslutningar i den stationära datorn.

Just ja nr två: En punkt som borde varit med i listan däruppe:
  • Hur många gånger kan man peta in ordet scanner i en text? - Svar många.  

Bion igår

Millenium-filmerna går ju väldigt bra inte bara i Sverige utan även utomlands kan man läsa i Expressen.
"Flickan som lekte med elden" har gått här i stan sen i september tror jag, och först igår kom min syster och jag iväg för att se den. Det kändes ju ganska så bra med tanke på att del tre, "Luftslottet som sprängdes" har premiär här i stan på fredag. Med syrrans och min takt kanske vi kommer iväg för att se den framåt februari eller något sånt! Haha! Fast vi hade gärna sett den igår när vi ändå var där, det tycker jag väl bion kunnat ordna?

Vi tyckte det var lite märkligt att fast att vi läst böckerna och vet vad som ska/borde hända så hoppade vi i alla fall till högt flera gånger, och tänkte tankar som "oh nej, nu dör h*n". Nog för att det brukar ändras en del när böcker filmas, men oftast är det kanske inte om/när karaktärerna ska dö och såna saker.

Jag är verkligen ingen stor fan av svenska filmer, men de här filmerna gillar jag, så jag ser fram emot del tre. Jag ser även fram emot när filmerna släpps på dvd. Jag har ju ettan, och jag såg att tvåan finns att boka på cdon men det tänker jag inte göra. Först ska jag se om det inte kommer ett riktigt bra erbjudande (som jag inte kan motstå) som det gjorde med "Män som hatar kvinnor".

Nu har jag inte tid att leka filmrecensent längre, jag har en scanner att installera.

2009-11-24

Flugornas vänner

I flera dagar har det varit en totalt sinnesförvirrad fluga i lägenheten. Flugor ska inte finnas i november! I alla fall inte hemma hos mig. Vill de finnas kan de göra det någon annanstans, helst utomhus så långt ifrån mig som möjligt. Jag har försökt haft ihjäl flugan flera gånger, men den har gömt sig så fort jag gjort en ansats att leta reda på något att slå den med, typ en slägga eller något sånt. Idag fick jag syn på den där den satt sig till ro på fönstret på balkongdörren, så jag letade i tidningshögen på ena köksstolen efter en lämplig tidning att slå ihäl flugan med. (Jag har ingen slägga.) När jag närmade mig fönstret med tidningen i högsta hugg började Higgins skälla som en tok! Han gör alltid så när han ser att man tänker slå ihjäl flugor eller andra insekter. Förut har jag undrat varför, men idag när jag frågade om han var medlem i föreningen "Flugornas vänner" sa han "mmmmmm" på ett mycket tydligt vis. Fast han verkade inte speciellt upprörd efter att jag plattat till flugan och la bort tidningen.

Nämen, hur blev det nu?

Då har jag lagt gårdagen bakom mig med utdragen tand, idag är det nya friska tag. Enda (övergående) problemet är att jag är lite småskraj när jag ska borsta tänderna. Tänk om jag av misstag råkar slinta med eltandborsten och borsta precis där jag inte borde! Men jag får väl ta det försiktigt ett tag, liksom att jag bara kommer att tugga på höger sida en lång tid framöver. En väldigt positiv sak är i varje fall att jag inte har ont. Inte det minsta, och det syns inget i ansiktet heller. När jag fick en visdomstand bortopererad för ett antal år sedan hade jag ont i flera dagar efteråt, plus att jag var svullen och hade blåmärken.

Morgonpromenaden var lite annorlunda. Det var nästan helt torrt på alla gator och trottoarer eftersom det inte regnat sen igår morse vad jag vet. Man kunde även se lite blå himmel vilket kanske inte syns så bra på just den här bilden från Köpmangatan.


På den här bilden från Stadsparken kanske det syns lite bättre att det tittade fram lite blått bakom molnen. Tydligast syns det förstås om man klickar på bilden, för då blir den större.

Förutom gårdagens tandläkarbesök och uppehållsvädret idag inser jag att det här blir en väldigt händelserik vecka för mig. Ikväll ska jag nämligen gå på bio med min syster. Vi ska äntligen se "Flickan som lekte med elden", för jag upptäckte förra veckan att det förmodligen är sista veckan den går här i stan. Vi har bara pratat om det sen den hade premiär i september att vi måste gå och se den, men det har inte blivit av tidigare. Fast bättre sent än aldrig. Sen återstår ju att se när vi lyckas komma iväg på "Luftslottet som sprängdes" som har premiär på fredag.

Nästa händelse den här veckan kanske blir att jag går och vaccinerar mig. Att jag skriver kanske beror inte på att jag börjat tveka om jag ska vaccinera mig eller inte, utan helt enkelt på om det är lönt att ta sig dit den här veckan. Förut var det så att allmänna vaccinationerna skulle börja som igår, men på grund av anledning så blir det inte start förrän på torsdag, sen har de stängt på fredag och så blir det i helgen. Kanske bättre att vänta till nästa vecka ändå så att jag har något spännande som händer då också.

2009-11-23

Små bitar


Jag har just ätit lite Nypkaka i pyttesmå bitar. Jag måste ju tugga på enbart höger sida, och jag vill inte att det ska komma smulor där det fram tills i eftermiddags satt en kindtand. Jag är ju tillsagd att jag inte får pilla där tandköttet ska läka ihop, och om det kommer smulor där så måste jag ju nästan pilla, i alla fall liiite.

Nypkakebiten på bilden åt jag upp häromdagen, det verkade ju onödigt att ta en ny bild när jag redan hade en. Idag bröt jag av centimeterstora bitar som jag petade in i munnen och tuggade lite försiktigt på höger sida, och sen svalde. Jag har kommit fram till att jag får försöka äta sånt som man inte behöver tugga så länge för att undvika smulrisk. Det i sin tur innebär väl typ halvsmält chokladglass, yogurt och potatismos. Vilken höjdardiet!

För övrigt så finns det väldigt mycket konstiga saker man kan äta och dricka. I Aftonbladet idag står det om en ny energidryck som tydligen ska lanseras. Drycken har ett väldigt märkligt namn. Den heter nämligen Cocaine, och mig veterligen är det något helt annat. Drycken med det märliga namnet innehåller 280 mg koffein i varje burk. Enligt direktiv inom EU måste det vara en varningstext på drycker som innehåller mer än 150 mg koffein. Själv dricker jag kaffe för att få i mig koffein.

Förresten ...

... den där kiwin jag åt förra veckan som inte var så god var nog helt enkelt inte helt mogen. Jag åt kiwi igår köpt vid samma tillfälle och den var så god att jag åt två. Smakade precis så gott som jag förväntar mig att kiwi ska göra.

Då var det gjort!

Tandläkarbesöket jag gruvat mig för i en månad är avklarat, och det var lite snopet måste jag säga. Jag skulle vara där 14.15, och för säkerhets skull så åkte jag och klarade av min veckohandling innan tandläkaren. Tänkte att det nog inte vore så roligt att gå runt inne i affären med bedövning kvar. Man kan ju inte gå runt i affären och sluddra och dregla, då skulle jag ju aldrig kunnat åka till den butiken igen!

I alla fall, jag fick komma in till mottagningsrummet ungefär 14.20, och en tandhygienist la bedövning i vänster överkäke efter att hon förklarat hur allt skulle gå till. Hon la en bedövning på utsidan av tanden och en på insidan, mer i gomen. Sen kom tandläkaren in och förklarade lite mer, och så kollade hon att bedövningen tagit och sen fick jag gapa. Hon sa att hon skulle börja med att ta den tanden som det var hål i, om det gick att undvika skulle hon låta visdomstanden sitta kvar, och jag sa att jag gärna behöll den om det var möjligt. Jag förklarade också - precis som jag gjort för tandhygienisten - att när jag fick en visdomstand i nederkäken bortopererad uppe på tandkirurgen för några år sedan satt rötterna nere vid knäna så att de skulle få en påminnelse om att det kunde ta tid innan tanden lossnade.

Tandläkaren förklarade hela tiden vad hon gjorde och frågade om det gick bra och om jag kände något. Jag kände absolut ingenting, inte ens när hon sa att det skulle spänna lite och att hon skulle trycka på tanden. Eftersom jag inte kände något kunde jag koncentrera mig på att komma ihåg att andas, och sen hipsvips så sa tandläkaren att hon skulle sätta dit en tuss och att visdomstanden verkar kunna sitta kvar. Det var alltså färdigt! Jag var tvungen att dubbelkolla, och det var verkligen klart.

Jag fick instruktioner om att jag inte får pilla något där tanden är bortdragen, och att bedövningen kommer att släppa omkring 16-16.30 och att jag då strax innan kan ta en Alvedon. Det är viktigt att det blir en koalugation eller vad det nu hette så att tandköttet kan läka ihop, så absolut inte peta och jag får inte skölja!!! Däremot får jag dricka. Just ja, jag skulle inte få röka heller och det var ju bra eftersom jag slutade för drygt ett år sedan. (Hade ju varit jobbigt om hon sagt åt mig att "du måste börja röka"...) Så fick jag med mig några såna där tussar i en liten påse så att jag kan byta vilket jag gjort en gång. Hoppas det slutat blöda nästa gång jag går och kollar så jag slipper tugga på gasbinda resten av kvällen! Jag gick ut från tandläkarmottagningen ungefär 14.35 eller något sånt och det var bara att vandra ut. Jag går hos folktandvården och har sånt där avtal, så det här ingick i min årskostnad vilket ju också är en positiv sak med det hela. Måste säga att jag nästan är chockad över hur smidigt det gick. Nu är det bara att hoppas att jag inte får jätteont när bedövningen släpper. Jag har visserligen inte Alvedon hemma, men Ibumetin ska väl funka det också, och jag tror kanske det börjar bli dags för en dos nu.

2009-11-22

Kul sms

Japp, jag fick ett väldigt kul sms tidigare ikväll. Det var från tandläkarmottagningen som påminde mig om att jag ska till dem imorgon. Det är då det kommer att göra ont. Inget besök jag ser fram emot, men jag kan ju bara hoppas att det inte blir så här:

Mina föräldrar och jag pratade om det här klippet tidigare, eller rättare sagt pappa och jag pratade om det. Mamma kom inte ihåg det, men kanske känner hon igen det nu.

Grått igen så då uppdaterar jag bygget

Jag antar att solen kom på att den gjorde fel igår då den visade sig och lät himlen bli blå. Idag är det nämligen totalt grått igen, och dessutom blött. Precis som det tydligen är meningen att november ska vara här i trakterna. Så istället för att visa fina bilder från en solig promenad eller trimma Higgins så kom jag på att jag ju glömt uppdatera bygget vid konstmuseet jag tänkt följa. Därför blir det nu bilder från de tre senaste veckornas byggande.

Så här såg det ut den 8 november, det har blivit ytterligare ett våningsplan, och som ni ser är himlen grå.


Den 14 november har det blivit tre våningar och så är bilden tagen ur en annan vinkel. Men himlen är i alla fall grå.


Idag den 22 november så är bilden tagen från den vanliga konstiga sneda vinkeln, och precis som ett husbygge jag fotade i våras ser det ut som de bygger av frigolit och silvertejp. För att inte störa ordningen alltför mycket är himlen grå.

Nu regnar det ute hör jag, och snart ska jag väl ta ut Higgins på en promenad för om ungefär en timme ska vi åka och fika hos min syster med familj. Vi ska inspektera deras nya kök och se hur det blev i färdigt skick. Senast vi var där var när syrran fyllde, och då var det fortfarande inte färdigt. De hade fortfarande det gamla lilla köket kvar och de nya skåpen och resten av inredningen till nya köket skulle komma veckan därpå. Nu vet jag däremot inte om de har någon toalett, för den ska också göras om. Kanske bäst att gå på toa en gång extra innan vi åker!

2009-11-21

Svettigt när solen skiner

Alltså, idag har det varit svettigt värre, och det är helt på grund av att solen sken. Dagen inleddes som vanligt med att Higgins och jag gick ut på morgonpromenad, och idag var det torrt på trottoarer och promenadvägar och solen sken! Man riktigt såg på Higgins hur mycket han gillade det scenariot så han traskade på och visade tydligt att han ville gå en lång promenad, och jag höll med. Det är bäst att passa på att gå när det är soligt och torrt! Man vet aldrig när det inträffar nästa gång.


Här börjar promenaden vara inne på slutfasen och vi kommer in i Munktellstaden som alltså är ett område med gamla industribyggnader som nu har nya användningsområden. Till höger har vi Eskilstuna konstmuseum och Lokomotivet  och i byggnaden till vänster är det numera en arkitektfirma som håller till. I byggnaden längst bort till höger är Munktellarenan, och i den längst bort till vänster är det Munktell Sciencepark som har sina lokaler.

Här är ännu närmare slutet av promenaden, vi har precis gått ut från Rothoffsparken. Jag tycker den här gamla byggnaden också är fin på sitt sätt. Tror det är ett gammalt magasin av något slag. Nu vet jag inte riktigt vad det är för verksamheter i lokalerna, men jag tror det är typ små verkstäder eller garage som antingen hyrs av privatpersoner eller några klubbar. Det brukar vara folk där och meka med bilar nämligen. Om någon Eskilstunabo vet vad byggnaden används till får ni gärna lämna en kommentar! ;0)

Varför dagen var svettig? Jo, första promenaden för dagen blev lång och även om Higgins stannar och sniffar lite då och då så går vi snabbt. Har man då gått närmare 5 km i snabb takt blir man svettig. Sen efter en avkopplande frukost med tidningsläsning och korsordslösning ägnade jag mig åt att dammsuga och våttorka golven, något jag tyckte kunde vara bra att göra när man för en gångs skull såg vad man höll på med! Nog för att jag dammsuger minst en gång i veckan, men det blir ju lite vispa runt på måfå med dammsugaren i skumrasket. När man verkligen ser vad man håller på med så blir ju resultatet så mycket bättre. Närmare två timmars ordentlig dammsugning och torkning av golven gjorde att svetten rann. Sen tog jag igen mig och drack lite saft för att återställa vätskebalansen, och så tog vi nästa promenad. Det kunde ju vara roligt att ta i alla fall två promenader i dagsljus, dessutom med solsken. Naturligtvis gick vi fort igen och jag blev svettig ännu en gång. Då tyckte jag det var dags att duscha och tvätta håret, så nu när vi strax ska ut och gå igen så får jag se till att försöka undvika att bli svettig. Nu har det ju dessutom blivit mörkt så då kanske jag inte blir lika varm... Några reflexer på jackan gör väl bara att jag syns bättre, det blir väl inte varmare hoppas jag. ;0)

Show Me Yours And I'll Show You Mine - Blå

Jag har sett den här utmaningen flera gånger men aldrig tidigare varit med. Nu skulle det ju ha varit redan igår, men jag fick inte se det förrän nu så då är jag med idag istället. Vilka fler som är med ser ni här.


Som WTFDC skriver i förklaringen till temat så är blått en färg som verkar försvinna i november som tycks vara en månad fylld med grått. Men idag sken solen, och vi hade blå himmel!! Rothoffsparken i Eskilstuna för er som undrar.

2009-11-20

Nypkaka

Det finns ju en barnbok som heter "Totte bakar" och som är skriven av Gunilla Wolde. Exakt vad det var han bakade vet jag inte, men kanske en sockerkaka.  Jag har just avslutat projektet "Yvonne bakar nypkaka", och själva kakan står precis i ugnen och ska nog snart vara färdig. Receptet är ett som vi bakat efter i familjen så länge jag kommer ihåg. Vet inte om det kanske var mormor eller farmor som delade med sig av det från början. I originalreceptet är det nämligen kkp som mått, alltså kaffekoppar, men vid något tillfälle har jag tydligen mätt hur mycket det blir i deciliter eftersom jag präntat ner det också i mitt handskrivna recept.
Nypkaka
  • 130 g margarin
  • 4 kkp mjöl (ca 6 dl)
  • 2 kkp socker (ca 3 dl)
  • 3 tsk bakpulver
  • 1-2 tsk kardemumma
  • 2 kkp mjölk (ca 3 dl)
Blanda de torra ingredienserna med fingrarna i en bunke. Häll sen över mjölken och blanda med en trä- eller plastgaffel. Häll smeten i en smord och bröad form. Eventuellt kan man strö över kanel och pärlsocker. Grädda kakan i 175 grader. Känn efter med en sticka för att se när kakan är färdig, räkna med att det tar omkring 40 minuter beroende på ugn.

Man behöver säkert inte använda sig av en trä- eller plastgaffel, men det är så jag skrivit av receptet från början. Det funkar säkerligen lika bra med en sked eller en slickepott, det hela ska liksom bara röras om så att det blir en smet. Men jag använde en trägaffel, det är ju dumt att chansa med ett gammalt recept!! ;0)

2009-11-19

Så var det med den saken

Ok, två dagar i rad nu så har det varit uppehåll på första promenaden, och jag hade ju till och med bildbevis på att solen sken idag i förra inlägget. För säkerhets skull lägger jag in ett par bilder till där det syns ännu tydligare att solen faktiskt visade sig.

Här ser man Higgins i en underlig vinkel när han står och undersöker en intressant stolpe. Pälsen ser ovårdad ut efter flera dagars regn men det är torrt på marken och man ser även skuggbilden av mina ben.


Här ser man också mig mitt i bilden, så ifall någon undrat hur jag ser ut så vet ni nu. Ser ni en skuggbild av någon på hundpromenad kan det mycket väl vara mig ni ser. Det röda huset är en del av Rademachersmedjorna och därinne hittar man knivsmedjan.

Som sagt, det har varit uppehåll på första promenaden både igår och idag. Men, sen har något hänt. Både igår och idag när det var dags för eftermiddagspromenad hann vi vara ute i ungefär tre minuter och så började det komma regndroppar. Innan vi hunnit hem igen så har det regnat ordentligt. Precis som igår kväll så regnar det fortfarande. Suck! Men, det kanske inte är för inte som Guns N'Roses har en låt som heter just "November Rain". (Länken är en test, jag tror den funkar om man har ett Spotify-konto, men jag är inte säker på att jag gjort rätt.)
Nu ska vi i alla fall ge oss ut på en regnpromenad igen.

Ordningen är återställd ... och något konstigt

Häromdagen visade jag ju en bild i ett inlägg på en sak som försvunnit.

Imorse när vi gick förbi fick jag se att det satt en ny papperskorg där! Antingen har någon i papperskorgsbranschen inom kommunen sett mitt inlägg och tyckt synd om mig som måste gå och bära på Higgins bajspåse extra långt, eller så hade de tänkt sätta dit en ny i alla fall. Kanske någon stulit den förra papperskorgen? Folk stjäl ju vad som helst verkar det som ibland.

Det kanske syntes en aning på papperskorgsbilden att det var lite ljusare på promenaden, och att det inte kom ner något vått från himlen. För att göra det lite mer tydligt så ser man på den här bilden att det faktiskt var sol när vi tog första promenaden. Jag har markerat med röda pilar på bilden för att ni verkligen ska se att det var skuggor av dels en trädstam och av stupröret på den här lilla byggnaden.

- - - - - - -
Sen något helt annat:
Jag fick ett mail idag vilket i sig inte är så konstigt, såna dimper ner i princip dagligen från alla möjliga håll. Men det påstås att jag vunnit en digitalkamera? Det är det konstiga, för jag visste inte att jag deltog i någon sorts tävling. Det står att det är andra pris för min Rosa Bandet-insamling. Mailet är på svenska och det enda hon som skriver det ber om är min adress, alltså inga kontouppgifter eller inloggningsuppgifter till mina tre kronor på banken. Jag har kollat att företaget mailet kommer ifrån finns, och det verkar legitimt. Jag har också mailat till Cancerfonden och frågat om de känner till något om det här. Därifrån har jag inte fått något svar än, men jag kanske skickar min adress ändå. Är det någon som driver med mig kanske jag i alla fall får ett julkort.

2009-11-18

Jag fegade ur


Efter gårdagens upplevelse då det knorrade sig bakom öronen fegade jag ur idag och tog en kiwi istället. Den var inte alls så söt och god som jag föreställt mig. Den var faktiskt också lite sur. Eller sur kanske är fel ord, men den var i varje fall inte söt. Undrar om det är någons sätt att tala om för mig att jag bara borde äta choklad?

Seg kola

Idag är en dag som känns seg som kola och allt går i slow motion. Men allt har sin förklaring. Higgins har ju inte varit så mycket för att promenera de senaste dagarna eftersom det regnat och varit blött. Sånt väder vill han helst inte gå ut i alls vilket i sig är ganska komiskt. Som cocker spaniel hör han nämligen till stötande och apporterande raser och cockrar används ofta vid till exempel andjakt. De stöter upp änderna, jägarna skjuter, änderna trillar ner i vattnet och cockern simmar ut och hämtar. Higgins skulle aldrig i livet gå ner i vattnet frivilligt. Han är dessutom skotträdd.

Strax innan 4 imorse vaknade jag till, av vad vet jag inte, men jag hörde Higgins tassa runt. Jag gick upp för att se vad han höll på med, och han blev överlycklig över att se att jag var vaken och visade tydligt att han behövde UT och det genast. Det var alltså bara att kasta på sig kläder och ge sig ut i vätan. Det störtregnade fortfarande. Higgins pinnade på som om han hade eld i rumpan - något var det ju i alla fall som skulle ut - tills han hittade rätt plats, gjorde det han skulle och sen hade han knappt tid att vänta på mig som yrvaket stod och fumlade med den svarta påsen. När jag plockat upp efter honom så pinnade han vidare och nu gick promenaden hemåt. Väl hemma hade Higgins hunnit bli genomblöt trots att vi inte var ute längre än en kvart, men det störtregnade som sagt. Torkade av Higgins och sen var det bara att gå och lägga sig igen. Trots att jag i princip gått i sömnen när vi var ute och jag var fortfarande halvsovande hade jag hemskt svårt att somna. Därav den sega kolan. Jag kommer säkert att vara jättepigg ikväll.

2009-11-17

Det knorrade sig bakom öronen!


Ibland köper jag grapefrukt. Förra veckan köpte jag två stycken som jag gått och blängt på sen dess. Idag gjorde jag slag i saken och åt en. Jag hade för mig att röd grapefrukt brukar vara lite sötare än vanlig grape. Antingen så kom jag ihåg fel eller så var det något fel på just den röda grape jag köpt. Det kan väl kanske också vara så att det var länge sen nu som jag åt grape överhuvud taget, så mina smaklökar var ovana. Det var suuuurt! Så surt att det knorrade sig bakom öronen på mig och jag var tvungen att ha på socker på grapen för att kunna äta upp den. Jag vet att det är jätteonödigt att ha på socker på frukt,  men alternativet hade varit att jag kastat hela grapen. Kanske äter jag den andra imorgon, men sen får det nog bli ett långt uppehåll igen. Alltså, jag tycker egentligen om grape, men någon måtta på surhet får det faktiskt vara! Det är mycket roligare att äta choklad!

Ett epicentrum jag inte visste om

Det var ju en uppmuntrande artikel i Aftonbladet idag. Jag bor tydligen i arbetslöshetens epicentrum!





2009-11-16

Nästan totalt mörker

Jag hörde på radion idag att om ungefär en månad så börjar det vända. Det har alltså med mörkret att göra, om ungefär en månad så börjar vi visst få några minuters mer dagsljus varje dag jämfört med nu.

Bilden ovanför tog jag när Higgins och jag var ute runt 16-tiden, och då är det ju redan som det vore sen kväll. Nu borde jag väl inte klaga, här i Eskilstuna har vi ju mer dagsljus än på vissa ställen längre norrut i landet. Men här har vi ju ingen snö för tillfället vilket gör att det känns väldigt mörkt och trist. Så fort det kommer snö och några graders kyla känns allt så mycket ljusare och trevligare. Higgins tycker också det är trevligare med snö, så länge det inte är kramsnö som fastnar i pälsen på honom så han inte kan gå. Fast vi är ju inte bortskämda med snövintrar i de här trakterna. Kanske att det kommer snö till jul, men man vet aldrig.

Här är förresten en bild på Higgins från samma promenad som översta bilden i inlägget. Ifall ni undrar så står han och sniffar på något ohyggligt spännande i Rothoffsparken där den är som mörkast. Det var ju tur att han hade sin reflexväst på sig och att det sitter ett reflexband på kopplet, annars hade han inte synts alls.

Sen funderade jag på att göra en god gärning efter att ha läst i Aftonbladet om att branschorganisationen för Svenska bryggerier gått ut med en vädjan till allmänheten att panta sina glasflaskor. Det råder tydligen brist på just glasflaskor, så julmusten är i fara!! Jag tror jag kanske har en 33 centiliters glasflaska, tror ni att det hjälper om jag letar reda på den och pantar den? Eller kommer vi att tvingas köpa julmust i stora pet-flaskor? Helt klart ett i-landsproblem av ganska stora mått.

Rubriker


Hoppas preoblemen gått över nu.
Det är i alla fall skönt att se att det inte bara är jag som slinter på tangenterna ibland.

2009-11-15

Grått, Spotify och pigga pingviner


Trottoar på Köpmangatan på dagens första promenad. Som ni kan se så blev det ännu en grå och regnig dag, så några längre promenader har det inte varit frågan om. Så är det när man har en hund som inte gillar att bli blöt. Fast jag antar att om jag inte haft Higgins så hade jag nog inte gått ut alls idag eftersom vädret mest inspirerat till att sitta i soffan och se på dvd eller sitta vid datorn. Fast jag har gjort lite nytta också med dammsugaren, och så har jag tvättat men det är ju inte så ansträngande när man har tvättmaskinen i badrummet.

Härom veckan så fixade jag ett Spotify-konto. Anledningen var mest att mina föräldrar frågat om jag visste vad det var, deras grannar hade nämligen pratat om det och sagt att de skulle ordna ett konto åt mamma och pappa. Eftersom det är mig mina föräldrar ringer de gånger de behöver hjälp med datorrelaterade frågor så insåg jag att det var bäst att ligga ett steg före. Det är ju enklare att förklara via telefon om man själv har programmet och vet hur det fungerar. Sagt och gjort, jag skaffade mig ett konto och sen dess har jag samlat låtar. Visst har jag märkt att det är vissa artister och låtar jag inte kan hitta, men istället har jag hittat andra saker.

Än så länge har jag inte gjort mer än en spellista, och det kan man väl egentligen inte kalla en riktig spellista. Det liknar mer en stor låda där jag bara stoppar in det jag hittar och gillar. Just nu är det närmare 8 timmars musik, och jag fortsätter att kasta in låtar vartefter jag hittar dem. Ibland kastar jag ut låtar också när jag kommer på att de nog inte var lika bra som jag hade för mig. Det har varit mycket "åhh, den här låten hade jag nästan glömt" och "undrar om de har den där jag plågade hela familjen med när jag var 14". Men, för att inte glömma bort eller tappa bort låtarna igen lägger jag dem alltså i den där virtuella lådan. Sen har jag satt spelningen på "shuffle" vilket gör det hela väldigt intressant. Det blir de mest märkliga låtkombinationer emellanåt, och jag har gjort många blandband i mina dagar men inget av de banden har varit hälften så märkliga som en del låtkombinationer jag fått genom Spotify. Roligt är det i alla fall!

För att göra ett lika tvärt kast som från Guns'n Roses till Edith Piaf vidare till Elvis Presley tänkte jag tipsa om den här lilla notisen om pingviner som fotograferar. Eller det ser i alla fall ut som det är vad de håller på med. Nyfikna är de i alla fall. Om ni missat det så gillar jag pingviner skarpt.

2009-11-14

Idag var det så där grått igen

Så har ännu en grå novemberdag gått över i mörk novemberkväll. Det är ju rätt så trist när man måste ha lampor tända hela dagen för att inte få ögonproblem.

Dagens första promenad började vid 9.30 och då tycker man ju det borde vara ljust ute, men det kändes som att gatlyktorna borde vara tända. Det duggregnade och var blött och inte roligt alls. Bilden ovanför visar stängda dammluckor vid Tunafors fabriker. Man ser också den grå himlen. Väldigt spännande, eller hur?! Normalt sett går vi minst en timmes promenad men det regnade och var blött, och det är ju inte Higgins favoritväder, så han fick själv bestämma hur långt han tyckte vi skulle gå. Det innebar att vi kom in efter en knapp halvtimme. 

Frukosten åt jag vid soffbordet, Higgins tyckte nämligen det var bästa platsen. Visserligen hade han redan ätit sin frukost innan vi gav oss ut, men eftersom han var blöt när vi kom in så ville han gärna ligga insvept i filten i soffhörnet, och det kan man ju inte göra alldeles för sig själv. Eftersom jag är en snäll matte och tycker det är synd att han ska ligga på kalla golvet med blöt päls så satte jag mig i soffan och åt. (Jo, Higgins får ligga insvept i filtar på golvet också, men det vill han inte. Oavsett hur många fällar och filtar jag har lagt ut så lägger han sig bredvid direkt på golvet. Eller så kryper han in under skåpet eller under min säng. Ska man ligga mjukt ska det tydligen antingen vara i soffan eller i mattes säng.)

Eftermiddagspromenaden var precis lika händelselös som morgonpromenaden. Enda skillnaden var väl att det höll uppe när vi inledde promenaden men innan vi hann in igen hade det börjat regna. Vi var heller inte ute längre än 20 minuter. Men jag hann i alla fall ta en bild på en skittråkig vägg vi gick förbi. Grå korrugerad plåt som inte gör någon glad. Att jag slösade pixlar på en skitful plåtvägg var enbart för att vi gick längs med nästan hela väggen innan jag kom på varför den såg annorlunda ut jämfört med hur den sett ut tidigare. En skitful vägg kan väl inte vara annat än skitful kan tyckas, men jag kom på vad det var som var annorlunda. Tidigare har väggen varit nerklottrad, nu har kommunen låtit tvätta bort allt. Det blir intressant att se hur länge det håller sig!

Ingen anledning till oro!


Eftersom det inte satt något barn i cykelstolen - eller vad det nu heter - finns nog ingen anledning till oro. Fast det är klart, eventuellt barn som suttit där kan ju ha ramlat av någon annanstans.

2009-11-13

Oj, han åt smör

Jag hoppas att Higgins inte får magsjuka inatt! Tidigare när jag skulle steka lite mat så tappade jag smörklicken på golvet istället för att få ner den i stekpannan.Precis då kom Higgins in i köket från hallen, och han kastade sig på smörklicken och svalde den hel innan jag hann blinka. Genom åren har jag tappat korvbitar, ostekta köttbullar, tomater, lök och jag vet inte allt på golvet. Jag har till och med tappat ätbara saker på honom, som rostat bröd med honung till exempel och då landade mackan naturligtvis upp och ner. Normalt sett är han väldigt misstänksam mot sånt som ramlar ner på golvet - eller på hans rygg - och han brukar sniffa misstänksamt på det och ge mig blickar som frågar om jag tänker förgifta honom. Men smöret kastade han sig alltså efter. Det var ju inte jättemycket, och det värsta som kan hända är väl att det verkar som smörjmedel. Jag hoppas bara att smörjandet håller sig lugnt i natt!

Språk - mitt bidrag till Bloggvärldstemat

Tänk så många språk det finns. Inte bara talat språk, det finns ju till exempel kroppsspråk, bildspråk och teckenspråk. Men det man tänker på mest när man hör ordet språk är väl det talade och skrivna språket. Det är i alla fall vad jag tänker på i första hand. Den här veckan är Bloggvärldsbloggens tema just språk, och här kommer lite om mina språkerfarenheter.

Jag lärde mig läsa rätt så tidigt, jag var intresserad av bokstäver och frågade och ville lära mig så när jag började skolan kunde jag redan läsa. Sen var det dags att lära sig engelska, och det tyckte jag också var roligt. Eftersom jag växte upp innan dataåldern så var brevvänner en stor grej, och jag skaffade mig min första brevvän i USA när jag var 10-11 år. Speciellt bra engelska kunde jag inte, men vad gjorde det, man kan väl lära sig. Det tog rätt så lång tid för mig att skriva mina första brev på engelska. Först skrev jag nämligen det jag ville förmedla i ett brev på svenska, och sen satte jag mig med en engelsk ordlista och slog upp ord och översatte alltså hela mitt svenska brev. När jag var nöjd med min översättning så skrev jag av allting igen på engelska på något fint brevpapper och sen skickade jag iväg brevet. Det skulle ju vara lite roligt att ha något av breven och översättningarna kvar för att se hur jag fick ihop det, men något sånt har jag inte sparat.

Vartefter jag skrev brev så blev min engelska bättre och mitt ordförråd växte, och till slut kunde jag skriva brev till mina brevvänner i USA, England, Korea och Tanzania utan att först behöva skriva en kladd på svenska.

På högstadiet skulle man välja ett språk till att lära sig, och jag valde tyska. Totalt har jag läst fyra år tyska, men den är fortfarande knagglig. Jag förstår det mesta som sägs men får oftast tunghäfta när jag ska prata själv. Får jag inte tunghäfta så brukar det jag vill säga komma ut på engelska utan att jag märker det förrän jag hört mig själv prata. Varför jag inte får något grepp om tyskan vet jag inte, men det har nog flera orsaker. En av dem är nog att jag mest kommer ihåg undantagen. Det jag mest minns av alla tyskalektioner är att lärarna sa att "man säger så här" men så kom det "utom då..." och sen var det alla dessa undantag! Jag kan rabbla undantagsord, men vet inte vad de är undantag för. Även om jag skulle veta vad de var undantag för skulle jag nog inte veta hur man säger ändå eftersom jag inte är så bra på grammatik. Jag lärde mig rabbla ord som styr dativ, men jag har ingen aning om vad dativ är. Jag vet att det finns något som heter dativ, jag vet att det finns verb, substantiv och adjektiv men sen är det i princip kört. Jag vill inte sätta mig in vilket ord som är dativ, det intresserar mig inte, jag vill bara göra mig förstådd.  Jag tror alltså att det är fokuseringen på grammatik som gjorde att min hjärna låste sig vad gäller tyskan. Jag hade inte roligt när jag skulle lära mig.

När jag började på gymnasiet var det även dags att välja ett språk till, och då valde jag franska. Första året lärde jag mig massor, språket var nytt och jag hade lätt att lära mig orden. Men så var det då det där med grammatiken. Jag tröttnade, och måste väl säga att läraren jag hade inte var världsmästare på att göra saker och ting begripligt. Efter två års franskalektioner gav jag upp. Men jag har trots det lyckats göra mig förstådd på franska och förstå en krånglig vägbeskrivning i Belgien för kanske 20 år sedan. Det är jag stolt över än idag, men om jag skulle klara det nu är väl ganska så osäkert.

Efter gymnasiet uppfyllde jag en dröm jag haft sen jag var 13 år. Jag åkte till Israel för att jobba som volontär på en kibbutz. Där träffade jag på inte bara israeler utan volontärer från hela världen. Vi kommunicerade mest på engelska, men när man jobbade så var det ju inte bara tillsammans med andra volontärer utan också med israeler så att höra hebreiska runtomkring sig blev helt normalt. Jag stannade ett år i Israel, och under den tiden snappade jag upp en hel del hebreiska utan att jag egentligen märkte det. Efter 6-7 månader kunde jag sitta i ett gäng där det pratades hebreiska, och jag förstod det mesta som sas. Ibland hände det att jag kommenterade något som sas genom att säga något på engelska vilket oftast förvånade mina israeliska kompisar ordentligt. Skämtsamt fick jag ofta höra att "känsliga saker pratar vi om när Yvonne gått härifrån" vilket alltid framkallade skrattsalvor.

En gång när jag varit i Tel Aviv ett par dagar och skulle ta bussen tillbaks till kibbutzen gick jag lite vilse och kom inte ihåg hur jag skulle ta mig till busstationen. Jag visste att jag var i närheten, men jag hade lite ont om tid och ville inte irra omkring en massa i onödan. Jag gick alltså in i en liten butik för att fråga efter vägen. Det visade sig att just den butik jag gick in i var en där de två äldre männen som jag antar drev butiken enbart pratade hebreiska och jiddish. Nu var deras hebreiska nästan helt obegriplig för mig, troligen hade de en väldigt kraftig brytning som jag inte kände igen. Men, vi blandade hebreiska, jiddish och teckenspråk och jag kom rätt till slut. Nu är det ungefär 25 år sedan jag var i Israel, men ändå när jag hör hebreiska på tv så känner jag igen mycket och förstår enstaka ord, och jag blir lika förvånad varje gång.

Under många år så jobbade jag på ett hotell där vi ofta hade utländska gäster. En engelsman stod en gång och studerade mig när jag stod bakom receptionsdisken och växlade mellan svenska och engelska utan att blinka. Till slut kom han fram, ursäktade sig och sa att han bara var tvungen att fråga hur det gick till. Tänkte jag innan jag skiftade språk att "nu ska jag prata engelska" eller "nu ska jag växla tillbaka till svenska"? Han såg mycket imponerad ut när jag sa att jag bara växlade utan att tänka. Sen skrattade han högt när jag förklarade att "det är bara när jag försöker prata tyska jag måste tänka, men hur mycket jag än tänker så kommer det ut på engelska".

Egentligen skulle jag kunna säga mycket mer om språk, men det här får räcka den här gången.

Men vart tog den vägen?


Ser ni vad som saknas på den här bilden? Något som har stått där i flera år men som för några veckor sedan plötsligt lyste med sin totala frånvaro. Just det, tidigare stod det en papperskorg på den här gräsplätten. Jag brukade kasta en bajspåse i den nästan varje morgonpromenad. Nu får jag bära morgonbajspåsarna ända bort till Fors kyrkpark där nästa papperskorg finns på vår promenadrunda. Inte för att det gör mig något, jag plockar upp efter Higgins oavsett om jag kan kasta påsen direkt eller om jag får bära den i flera kilometer. Men vem bestämmer vilka papperskorgar som ska tas bort, och varför tas de bort?

2009-11-12

Kompletteringshandling

Jag åker ju alltid och veckohandlar på måndagar, och oftast kommer jag ihåg att köpa allt jag tänkt mig. Jag skriver nämligen inte någon lista på vad jag ska köpa, utan handlar ur minnet. Enda gångerna jag skriver en lapp är om jag ska handla till något speciellt, som när jag bjudit hem folk på mat eller nåt sånt. Annars blir det ju oftast att man köper samma saker varje gång, och eftersom mitt hushåll består av mig och Higgins så har jag ju bra koll på vad som finns eller vad som tagit slut. Sånt som ställer till problem är oftast sånt som man köper sällan, så idag fick jag göra en liten kompletteringsrunda.



Nu kan man ju fundera på det här med kaffefilter och tepåsar, hur går det ihop. Tja, det jag skulle köpa var kaffefilter eftersom det bara är ett kvar och det klarar jag mig ju inte med tills på måndag! Jag dricker faktiskt morgonkaffe varje dag. Tepåsarna kom med som ren impuls, det är smak av vanilj och ananas, och jag vet inte om det var så gott egentligen. Det duger, men jag kommer nog inte att köpa det igen. Kaviaren hade jag kunnat leva utan tills på måndag, men när jag ändå var i affären så varför inte.

Det här butiksbakade wienerbrödet med "schokoläääääääde" hörde väl inte till kompletteringen direkt, det bara liksom följde med... Ganska gott var det också som tur var.
- - - - -
Kom på en sak förresten. Kompletteringsrundor kan man ibland få göra på grund av totala hjärnsläpp när man tre veckor i rad kommit hem från veckohandlingen med 2 kg socker när det man egentligen skulle ha var något helt annat.

Upp till bevis!

Jo, jag tror faktiskt att vintern är här på riktigt snart. Det snöade imorse när Higgins och jag var ute! Inte för att det syns nu, men det är helt sant, det kom ner snö från himlen! Kolla själva på bildbeviset:

Om man tittar jättenoga på Higgins huvud så ser man små, små snöflingor! Jag lovar, det är inte mjäll!!

För övrigt så blev jag lite fundersam när jag såg bilden trots att jag tagit den själv. Det är nämligen mitt eget ben som syns i kanten av bilden, och av vinklingen på foten kan man se att jag står vänd i exakt samma riktning som Higgins. Men det är en av de där bilderna där jag helt enkelt vänt kameran mot det jag vill fota utan att själv se vad sjutton det är jag fotar. Den här gången fick jag ju med det jag ville dessutom, och det kan jag ju säga att det inte är alltid det händer. (Inte ens när jag ser vad jag fotar!)


Innan jag stoppade ner kameran i fickan så blev det en snabb bild på ett andpar också som verkade ägna sig åt någon sorts avancerad figursimning. De kanske gör det på torsdagar i den här delen av ån, vem vet.

2009-11-11

Det är ett tag kvar till jul

Det finns de som verkligen ser fram emot det här med att pynta inför julen. Som Bibbi till exempel, hon gillar att pynta. Själv är jag väldigt opyntig av mig. Jag är ungefär lika opyntig av mig som jag är opysslig. De senaste åren tror jag inte ens att jag kommit mig för med att plocka fram en endaste tomte. Jag har däremot ingenting emot julen som sådan. Jag gillar julen. Idag kom jag på en sak som jag ska göra inför julen, men det får lov att vara en hemlighet fram till första december. Blev ni nyfikna nu?

En vaccination avklarad

Sådärja, då är en av hushållets två medlemmar vaccinerade. Idag var det Higgins som fick gå till veterinären för den årliga vaccinationen, och den här gången behövde han bara påfyllning mot kennelhosta. Att gå till veterinären är ju inte hans roligaste, men jag lyckades lura dit honom nästan utan att han fattade vad som var på gång. Själva vaccineringen gick ju dessutom på 5 sekunder, jag hann knappt lyfta upp honom på bordet så var det färdigt. Det som tog tid var att vänta på vår tur!




Den 23 november börjar vaccineringen mot svininfluensan här i stan för de invånare som inte hör till någon riskgrupp. Riskgrupperna samt sjukvårdspersonal har redan blivit vaccinerade. Jag kommer att gå och vaccinera mig, men inte för att jag är rädd att bli sjuk. Jag blir väldigt sällan sjuk, inte ens när de årliga influensalarmen går brukar jag drabbas. Senast som jag kommer ihåg att jag drabbades av förkylningsinfluensa måste vara 18-20 år sedan, och då blev jag faktiskt riktigt sjuk. Men det gick ju över efter någon vecka. Sen dess har jag haft några enstaka förkylningar, en tappad röst, någon magsjuka och ett fruktansvärt ryggskott som gjorde att jag till och med fick lämna Higgins till mina föräldrar ett par dagar eftersom inte kunde vare sig gå, sitta, ligga eller stå.

Att jag kommer att vaccinera mig mot den här nya influensan beror dels på att jag litar på uppmaningen att alla bör vaccinera sig. Jag tror verkligen inte att det är en konspiration i läkemedelsvärlden för att tjäna pengar som vissa vill göra gällande. Jag är heller inte rädd för de ämnen som används i tillverkningen av vaccin, exempelvis kvicksilverföreningar, formaldehyd och aluminium. Man får ju ändå dagligen i sig diverse farliga ämnen ändå genom till exempel det man äter och dricker och luften vi andas. Jag tror heller inte att jag kommer att drabbas av märkliga biverkningar som att bara kunna gå baklänges. Möjligen kanske jag blir lite öm på just det ställe vaccinationsnålen sätts, men jag har vaccinerat mig mot annat där exakt samma sak hänt. Det är ju också ett övergående problem.

En annan anledning till att jag väljer att vaccinera mig är att jag har människor i min närhet som tillhör riskgrupperna. Nu är ju i och för sig de redan vaccinerade, men ibland kan det nog vara bra att precis som Gunnar Sträng vara utrustad med både hängslen och livrem. Sen vet man ju faktiskt inte hur det är med folk man träffar på i andra sammanhang, till exempel någon av grannarna i trapphuset, någon jag stöter ihop med i affären eller på hundpromenaden. De kan ju tillhöra en riskgrupp, men alla inom riskgrupperna kan inte ta det här vaccinet. Då vill ju inte jag vara den som råkar smitta ner den personen, även om de kanske inte kommer att kunna anklaga just mig för att ha blivit sjuka.

Det jag redan tröttnat på för länge sen gällande den här influensan är alla svarta sensationsrubriker i tidningarna, alla idiotiska rykten som sprids och alla självutnämnda experter. Jag undrar förresten om alla själutnämnda influensaexperter är samma personer som alltid vet precis vem som utfört vissa brott, hur polisen borde jobba och som hävdar att landets problem beror på "alla andra" eftersom just "alla andra" röstade fel i senaste valet oavsett vilka partier som kom till makten.
Nu finns det ju självutnämnda experter på bägge sidor i den här influensadebatten, och jag tycker att eftersom det nu är en rekommendation - inte ett krav - att vaccinera sig så är det väl inget att bråka om. Antingen så vaccinerar man sig enligt rekommendationen eller så väljer man att inte vaccinera sig. Det är upp till var och en, och bara för att jag väljer att vaccinera mig kommer jag inte att se ner på de som väljer att inte ta sprutan. I gengäld förväntar jag mig då att de som inte vaccinerar sig accepterar mitt beslut att göra det.

I slutändan kommer ändå ingen att veta hur det blivit om ingen vaccinerat sig. Om det nu inte blir så många som får den här influensan så beror det ju antingen på att det var så pass många som vaccinerade sig, eller så beror det på att influensan inte var så farlig. Då blir det ju liksom oavgjort mellan lägren.

Just ja, en tredje anledning till att jag kommer att vaccinera mig är naturligtvis att jag går till veterinären varje år med Higgins och uppdaterar hans vaccinationer. Det är ju också en frivillig sak för mig som hundägare, det finns de hundägare som väljer att inte vaccinera sina hundar ungefär av samma orsaker som vissa väljer att inte vaccinera sig mot influensan. Om jag nu låter vaccinera min hund varje år ser jag inte logiken till att själv låta bli att vaccinera mig en enstaka gång.

2009-11-10

Oj!


Alltså, det här måste vara vad man kallar en riktig fest! Hoppas de orkar hålla på så länge.

Förändringar kan komma snabbt

Bild från förmiddagspromenaden:

Det positiva man kan nämna är att det åtminstone var torrt på promenadvägarna och det är ju fina färger på löven.. I övrigt var det grått, trist ock lite småkyligt.

Men kolla här på eftermiddagspromenaden! Någon sa att den där lysande punkten mitt i bilden är solen. Jag trodde den åkt på semester.

Monster i tvätten i november 2005

Läste hos favoritbloggaren Lotten om biltvättning och kom då direkt att tänka på när jag för första gången tog med mig Higgins till en biltvätt. Det var alltså inte han som skulle tvättas utan min dåvarande bil. Higgins sitter normalt sett i baksätet och tittar ut genom sidorutan. När biltvätten satte igång kom han sättande mellan framsätena för att komma undan alla hemska monster som försökte ta sig in i bilen!


Istället för att trösta och tycka synd om honom tog jag elakt fram kameran. Tänkte det kunde vara intressant att ha bilder på hur en skräckslagen cocker spaniel ser ut. Samtidigt som jag fotade pratade jag glatt och uppmuntrande för att visa att det är fullkomligt normalt att sitta i en stillastående bil samtidigt som hemska monster krälar sig över den.

Till slut blev det så otäckt att han inte ens vågade titta utan försökte att gömma sig helt under mina ben. När tvättningen var över hade jag fullt sjå med att få honom att flytta på sig, det går ju liksom inte att köra bilen om man har en cocker spaniel sittandes mellan knäna! Jag lyckades till slut få honom att gå tillbaka till baksätet så vi kunde åka därifrån. Jag tog med honom en gång till något år senare, men sen dess har jag sett till att de få gånger jag tvättar bilen får Higgins vara någon annanstans. Han börjar ju bli till åren kommen nu, och jag vill ju inte ge stackarn en hjärtattack. Sen älskar han ju att åka bil, så det vore ju synd om han skulle börja förknippa bilturer med hemska monster som försöker ta sig in in bilen.