2009-07-31

Sol och värme

Ja, sol och värme är det inte gott om just nu, därför får ni se en bild på solrosorna i stadsparken från häromdagen. När den riktiga solen lyser med sin frånvaro kan man ju ta in ett gäng ersättare istället! Dagens första promenad så var det i alla fall soligt och hyfsat varmt, det gick bra att gå barbent och med kortärmad tröja utan att få frostskador. För en stund sedan så blev det alldeles mörkt härinne där jag sitter, och det kändes att det blev kallare. Någon minut senare vräkte regnet ner och det såg ut att blåsa halv storm.
Regnet och blåsten höll inte i sig så länge, men nu har jag fått ta på mig strumpor eftersom det blir lite kallt med balkongdörren öppen. Regn känns lite onödigt just nu, det är snart dags att gå en eftermiddagspromenad med Higgins, och sen ska jag till veterinären med honom så att de får titta på en vårta/fettknöl han har i nacken. Inte så roligt att komma till veterinären med en genomblöt hund så förhoppningsvis håller sig vattnet kvar i himlen. Annars får man väl säga som Papphammar: "Sverige får väder"

2009-07-29

Pippi hade ett sockerdricksträd

I parken vid Fors kyrka finns det ett trädträd.

Så måste det väl heta när det börjar växa ett nytt träd inuti ett annat större träd?

Blåbär och mjölk

Titta vad jag just ätit! En tallrik blåbär med mjölk! Allt utan att ha behövt anstränga mig det minsta. Det finns ju såna som inte gör annat än plockar blåbär, och vill de nu ut i skogen och slåss med mygg, få ont i ryggen och bli blåa om fingrarna är det ju dumt att hindra dem.
Pappa kom och ringde på dörren på förmiddagen och med sig hade han en liten hink med de här blåbären. Först trodde jag att mina föräldrar varit ute och plockat, men de hade bara varit fram till torget och köpt några liter där av en kille. Tydligen var det killen och hans pappa som varit ute och plockat. Finfina blåbär och i princip rensade. Det satt något skaft här och där, men sånt kan man ju stå ut med.

2009-07-28

En gång till

Nämen nu har det hänt en gång till! En postbil har hamnat i vattnet för andra gången den här sommaren. Det är ju inte så roligt för den som tappar bort bilen, och det är ju heller inte roligt för de som får sin post dränkt. Men ingen har ju skadats vid något tillfälle - annat än de två brevbärarnas självkänsla kanske - så jag kan ändå inte låta bli att tycka det är lite roligt. Förra gången det hände var för drygt två veckor sedan. Det är nog inte så roligt att vara brevbärare just nu.

Glass är godis

Tidigare i våras tror jag det var så hittade jag i glassdisken en ny smak. Det var GB gräddglass äpple och kanel. Köpte naturligtvis och testade och den var jättegod, som att äta ljummen äpplepaj med vaniljglass. Fast bara kallt och utan pajdeg... Blev lite småsugen på sån glass nu när jag var ute på promenad med Higgins och fick se en stor reklamskylt med just den. Himla tur då att jag igår när jag var och handlade köpte hallonglass. Från Sia.

(Ja, jag sätter "mat" som en av etiketterna på det här inlägget. Glass är nämligen mat. I alla fall i min värld.)

2009-07-27

Inte så bra

Jag håller på och läser "Sista andetaget" av Denise Mina som är en ny bekantskap för mig vad gäller böcker. Kan säga att boken inte är speciellt bra utan ganska trist och seg så det är inte lockande att plocka upp den. Jag hoppas fortfarande att den ska bli bättre, men jag tvivlar, så kanske går jag över till att bara läsa högersidorna eller bara vänstersidorna av det som är kvar av boken. Jag brukar göra så med böcker jag inte tycker är speciellt bra men ändå av någon anledning känner att jag vill läsa ut.

SommarSverige - utmaning vecka 7

Dags igen för bilder i utmaningen sommarSverige som Lisa med bloggen Numos drog igång för 7 veckor sedan!
Först ut är igelkotten vi träffade på borta på Köpmangatan igår när vi tog dagens första promenad. Jag såg den på håll och var inte säker på att hinna tillräckligt nära för att kunna fota. Men igelkotten stannade till på väg upp för trottoarkanten och tittade sig omkring, så då hann vi se när den tog sig in under grinden in på en gård.
Lyckades också få en profilbild på igelkotten men ville inte utmana ödet för mycket med att försöka ta fler bilder. Higgins var väldigt intresserad och jag tyckte det var onödigt att han skulle börja skälla så det ekade mellan husen. Men igelkottar hör ju verkligen sommaren till, och vi såg ju en på en helt annan plats häromdagen, så nu vet jag att de fortfarande finns härinne i centrum.
Solrosorna har ju också varit med tidigare, senast igår faktiskt. Men jag tycker de är så somriga och Higgins som visserligen ligger och gör gräsänglar får väl symbolisera att på sommaren kan man sola magen. ;0)
Ett flitigt bi råkade av misstag hamna på bilden, det såg jag inte när jag fotade. Bina får inga semestrar utan jobbar på hela sommaren med att göra honung.

En sista bild från stadsparken med tävlingsplanteringarna och solrosplanteringarna. Det kanske ger er en uppfattning om vilken fin promenadväg det är!

2009-07-26

Dagens outfit

Dagens outfit är denna, en stickad tubtop/klänning med polokrage. Allt i sommarens färger och mönster.

Materialen i den här skapelsen är okända, men det såg ut som acryl tror jag. Det orangea längst ner kan man säga är minst sagt fluffigt!

Undrar om jag har någon framtid som modebloggare, eller om jag ska fortsätta med samma röra som tidigare... ;0)

Fler som vågar sig på att vara rebelliska

Idag gick vi förbi solrosorna i stadsparken igen, och som ni ser så är det fler som börjar sticka upp! Den som var ensam rebell tidigare tror jag någon brutit av/plockat. Tråkigt att folk inte kan låta saker och ting vara, men det växer ju upp fler.
Det kommer att bli som ett gult hav när alla börjar blomma! Jag tror att det är fyra eller kanske fem såna här "rutor" där det bara är solrosor.
Här är en som börjar fundera på att visa sig...

...och här är en som kommit lite längre. Fler bilder kommer framöver vartefter de börjar slå ut!

Återvinningen ordnad

Då har jag fått lite mer ordning och reda på sånt som ska återvinnas. Min klädkammare har nu fått tre vingliga papperskassar utbytta mot tre stadiga plastbackar/hinkar från IKEA. Sån tur att jag nämnt för mina föräldrar att jag letade efter något bättre alternativ till kassarna, när de gjorde en tur till IKEA igår så fick de syn på de här behållarna och ringde och frågade om det kunde vara något.
De är ungefär lika höga som en papperskasse, men står som sagt betydligt stadigare. Handtagen kan man vika ner tills det är dags att bära iväg med innehållet till närmsta återvinningscontainer. Bra pris tycker jag det var också, 79:- styck och så lyckades jag göra av med lite av de födelsedagspengar jag fått.

2009-07-25

Pingviner

Eftersom jag tycker det är något speciellt med pingviner är jag ju nästan tvungen att visa det här märkliga spelet som hållit mig sysselsatt en stor del av eftermiddagen...

Penguin Diner



Click here to play this game

Organisering - ett måste?

Igår gjorde jag något jag inte gjort sen jag flyttade in här för ungefär 16 år sen. I alla fall inte så noga som igår. Jag städade klädkammaren. Började att med stor möda - för att inte klämma fingrarna eller slå sönder något - montera ihop vädringsställningen så jag kunde hänga ut jackor och andra ytterkläder som är det som hänger därinne på balkongen. Sen åkte allt från hyllorna och det som stod på golvet ut också. Väldigt märkligt, när klädkammaren var tömd var det fullt med saker både i hallen och vardagsrummet! Hur mycket saker får det egentligen plats i en klädkammare?

Jag hittade väl inga direkta överraskningar, däremot en hel del damm. (Eller jo, kvastskaftet jag hittade var en liten överraskning, men jag tror det tjänstgjort som skaft till en roller vid något målningsarbete i en annan lägenhet jag bott i.) Jag kunde rensa bort och kasta en del och så var jag iväg och skaffade några nya förvaringsboxar för vantar, handskar och annat sånt smått. Jag har haft sånt i kartonger förut också, men det är ju enklare om allt som ska staplas på hyllor ligger i likadana boxar. Fanns enkla såna boxar på ÖB, och i en förpackning för 30 kronor var det tre boxar. Perfekt! Lite meck med att vika dem på rätt sätt, men till slut fick jag ihop det.

Än är jag väl inte helt färdig, vissa saker ska jag nog ta upp till vindsförrådet, någon säck ska till antingen Röda korset eller Pingstkyrkans second hand och sen har jag lite kvar att sortera. Läs väskor. Men där kommer nog det mesta också att gå till Röda korset eller Pingstkyrkan. Har jag inte känt något behov av att använda dessa väskor på allt från 2-22 år lär behovet knappast komma i framtiden heller.

En annan sak som jag inte heller är helt nöjd med än är min returinsamling. Sen jag flyttade in har den bestått i papperskassar ståendes på golvet inne i klädkammaren och där samlar jag ihop tidningar, pappersförpackningar och plast. Det känns lite rörigt och det går inte direkt att gå in i klädkammaren utan att någon påse ramlar omkull. Men kanske blir det bättring på den fronten, mina föräldrar ringde från IKEA dit de av en händelse begett sig idag, och de hade hittat någon sorts behållare som nog kommer att fungera bättre än vingliga papperskassar.

Någon som inte var nöjd med min städ- och organiseringsiver igår var naturligtvis Higgins. Speciellt inte när han blivit fast i sovrummet. Badrumsdörren blockerade större delen av dörrhålet in till sovrummet, och resten blockerades av dammsugaren. Då hördes plötsligt ynkliga pip som det tog mig ett tag innan jag förstod var de kom ifrån...

2009-07-23

Higgins gör det bekvämt för sig

Om ni tycker det är obehagligt med hundar i sängar ska ni nog sluta läsa nu. Hela det här inlägget är nämligen om Higgins som gör det bekvämt för sig i min säng.

När vi skulle gå på eftermiddagspromenad idag gick jag in i sovrummet för att hämta mobilen, och Higgins följde med. Han struntade förstås i mobilen och hoppade istället glatt upp i sängen och ramlade ihop bland kuddarna. För er som inte vet kan jag tala om att 14 kilo cocker spaniel som lite vårdslöst ramlar ihop i en hög kan få en hel dubbelsäng att skaka.
Väldigt tidigt igår morse snodde han den platsen när jag var upp på toaletten. Det är liksom mitten av dubbelsängen och min plats, Higgins plats är högst uppe i ena hörnet av sängen. Kudden längst bak i bild är hans kudde. När jag upptäckte att Higgins tagit min plats var jag alldeles för trött för att bråka med honom, så när han inte flyttade på sig när jag kom och petade på honom fick han ligga kvar. Jag fick ju fortfarande plats i sängen, om än inte lika bekvämt som jag kanske skulle önskat. För att göra det lite obehagligt för Higgins tog jag det tjocka täcket och la över både mig och honom, tänkte att värmen skulle få honom att flytta på sig, men han låg kvar ovanligt länge. Förmodligen bara för att retas!

Idag på eftermiddagen när han gosat ner sig bland kuddar och täcken och upptäckte att jag tagit fram kameran så låtsades han sova när jag pratade med honom.

Fast när man gick närmare och tittade lite noggrannare så såg man ju att åtminstone ena ögat var öppet. Dessutom for han ju upp som ett skott när jag gick ut i hallen och sa något om att gå ut och gå. Det är en underlig sak med hundar, de kan ligga och sova djupt, men nämner man något om promenad, godis, åka bil eller något annat som hunden tycker är roligt är den uppe och skuttar och är jättepigg på en hundradels sekund. Om man istället säger saker som hunden inte tycker om att göra så händer oftast ingenting. Det är också väldigt roligt att se en hund som sover men som sen vaknar liksom av sig själv, egentligen bara för att ändra ställning eller byta sovplats. Något stelare som struttar fram i långsam takt får man leta efter. Nu ska jag se om han slår huvudet i skåpet han ligger under när jag säger att det är dags för kvällspromenad!

2009-07-22

På patrull med konstapel Higgins

Ikväll har jag varit ute och gått med konstapel Higgins. Han tjänstgör inte alltid, men ikväll var det tydligen hans uppgift att hålla ordning på både folk och fä under vår promenad.
Han började skälla på den här stackars igelkotten, det är därför lille kotten vänt rumpan till och klickar man upp bilden lite större ser man vänster bakfots trampdyna. Väldigt sött! Synd bara att jag inte fick med ansiktet, det hade ju varit en ännu sötare bild, men jag hade ju som sagt konstapel Higgins med mig.

Sen fortsatte vi vår promenad under vilken Higgins i tur och ordning skällde ut
  • en duva
  • en ungefär 11-årig kille på skateboard
  • en flock med änder
  • en motorcykel med högt motorljud som körde förbi i hög fart
  • en bil med högt motorljud som körde efter motorcykeln i lika hög fart
  • en mås som satt och skrek på ett broräcke
  • en schäfer
  • en tant med en konstig hatt och sist men inte minst
  • katten på bilden nedanför.
Han skällde inte mycket eller länge på någon av de utskällda förutom motorcykeln och bilen, övriga fick en eller två åthutningar att hålla sig lugna. Just ja, sen sprang vi på en gräsmatta också, men de ihållande skällningarna som yttrades då var ren glädje!

Det är nog tur att Higgins inte sett spindeln som sitter i badrumstaket, eller precis i skarven mellan vägg och tak. Den verkar ju inte farlig och för inget oväsen så den får väl vara där den är. Den verkar mest sitta där och bara sitta.

Ensam och allena

Häromkvällen när Higgins och jag var ute på vår promenad gick vi förbi denna lilla ensamma and. Den simmade runt i ån och pep hjärtskärande, men inte såg jag till någon andmamma inte. Hoppas de hittade varandra till slut.

2009-07-21

Nu är de här

Mina nya gardiner alltså, som jag fått av mina föräldrar i födelsedagspresent. Mamma och jag gick ju runt och letade för en dryg vecka sen, och letandet tog slut i en affär där de två systrarna som driver den fick i uppdrag att sy upp gardiner åt mig. Jag har fått gardiner uppsydda tidigare, men då har det varit min duktiga syster som hjälpt mig. Några gånger har jag under pust och stön - med instruktioner från min syster - sytt själv och förfasat mig över vilket hemskt jobb det är.
Spridda kommentarer ur min systers och mina diskussioner när jag sytt gardiner själv: "Varför ska jag mäta det jag viker i ändarna? Det är väl bara att vika upp så det ser lika brett ut på bägge de här långa grejorna. Ehh, jaha, just ja, då kanske de blir olika långa. Men syns verkligen det när de sitter på olika sidor av fönstret??"
"Va?? Menar du att jag måste klippa bort den här raka fina kanten? Visst heter det väl stadkant? Vad ska det vara bra för, då måste jag ju sy jättemånga gånger och det är ju skitsvårt att sy rakt! Jamen vaddå syns utifrån att den där kanten är vit, är det någon som bryr sig om det? Det syns ju inte från insidan och det är därifrån jag kommer att titta på dem! Suck, ok, jag klipper väl då...kan inte du nåla, jag har ont i fingrarna..." (Ifall någon missat det så har jag inte direkt några pysselgener. Det underliga är att jag kan faktiskt sticka. )
När min syster inte besvarade mina pust och stön med förklaringar till hur och varför hon sa åt mig att göra si men inte så bröt hon med jämna intervaller ihop i svårartade skrattanfall. Visst var det roligt på så vis, och det var roligt att fika när jag kämpat klart med syrrans symaskin, men jag kan inte påstå att själva syningen varit rolig. Färdigköpta gardiner har jag annars använt mig av där fönstrena haft fungerande mått, men i mitt vardagsrum är det alltså ett burspråk och ett vanligt fönster bredvid.
Idag kom alltså de bortasydda gardinerna upp, och jag behövde bara sitta och titta på när en av systrarna från butiken fixade med uppsättningen. Jag hade bara behövt ta ner mina gamla gardiner innan vilket inte heller var helt enkelt, men jag lyckades utan att ta sönder något. Själva kappan sitter fast med kardborrband nu! Hur smidigt som helst och det hade jag ingen aning om att man kunde använda kardborrband till innan gardinerna beställdes. Då blir det ju liksom plättlätt att ta ner och damma av eller tvätta! Bilden ovan visar alltså burspråket, och att fota ett fönster är ju inte lätt men man får ju en uppfattning om hur det ser ut i alla fall. Det vanliga fönstret är till höger.
I burspråket är det inga omtag på sidogardinerna, och jag tror inte det behövs heller. De är inte lika breda som sidogardinerna i det andra fönstret. Det finns en bit tyg som man kan göra omtag av ifall jag ångrar mig, men som det känns nu så är det nog onödigt.

Jag tror att bild två är den som är mest rättvis till den blå färgen på kapporna. Det är ju inte helt enkelt att fota mot fönster utan någon specialbelysning.
Tack mamma och pappa för jättebra födelsedagspresent! Det hade jag aldrig kommit på själv att önska mig!

En uppstickare och rebell

För några dagar sen gick jag genom stadsparken för att titta på de planteringar som deltar i årets tävling om finaste plantering. (Några bilder därifrån finns i bilddagboken på min hemsida.)
Det fanns fyra ganska stora rutor som jag förstod inte deltar i tävlingen, där var det bara gröna plantor. Eftersom botanik inte är mitt bästa ämne var jag inte säker, men det såg ut som en massa tätt placerade solrosor, alla i samma höjd.

Igår kväll när Higgins och jag promenerade på andra sidan åt tyckte jag mig se en uppstickare bland övriga plantor så på dagens första promenad var jag tvungen för att gå och se efter.

Visst hade jag sett rätt! Där mitt ibland solrosplantor i samma höjd, långt ifrån utslagna, står denna rebell! Jag antar att den helt enkelt inte kunde hålla sig utan var tvungen att gå ifrån de övrigas mönster. Den har sträckt sig mot solen, eller så vill den bara gå sin egen väg.
Tänk så fint det kommer att bli när resten av gänget vågar sig fram. Vem vet, kanske finns det fler rebeller i massan.

2009-07-20

SommarSverige - utmaning vecka 6

Har vi verkligen hållit på med att visa bilder från sommarSverige i 6 veckor redan? Enligt mina noteringar så är det så, och vill ni se vilka andra som är med går ni som vanligt till Lisa med bloggen Numo's och följer länkarna därifrån. Nedanför ser ni bilderna som utgör mitt sommarSverige den här veckan.

Nu blommar Sörmlands landskapsblomma näckrosen i Rothoffsparken, och då vet man att det är sommar. Det man annars ser mest av i Eskilstunaån är gul näckros.

Kanske en konstig bild av sommarSverige men det visar en del av mitt sommarSverige sen jag skaffade Higgins. Gräsfrön som fastnar i hans öron, behäng och fanor. Kort sagt överallt i hans päls. Jag har dessutom kommit på hur det är. Man kan gå med en cocker spaniel - eller valfri pälsrik hund - mitt på en asfalterad väg utan att se ett enda grässtrå på flera mils avstånd. Efter en liten stund är hunden ändå på något mystiskt vis full med gräsfrön som nästlat sig in i pälsen. Just den här promenaden var det inte mer än de där fröna i ena örat, men andra gånger är det betydligt värre. Inte för att gräsfröna gör någon direkt skada, det är bara så jobbigt att ta bort dem både för mig och Higgins! (Jobbigt är väl egentligen fel ord när det kommer till vad Higgins tycker, han skulle nog föredra att man sa tråkigt och onödigt.) Men det är bara att stanna och tålmodigt pillra bort dem ett efter ett eftersom de allra flesta inte vill ha hela sitt hem fullt med gräsfrön. Det funkar inte heller att få Higgins att skaka bort dem - vilket han ändå inte gör på befallning - då de flesta hakar sig fast i pälsen, och får de sitta tills man kommer in så blir det på nolltid ett enda trassel.
Något som kanske är lättare för alla att relatera till som sommar är väl kanotfärder. Inte för att jag brukar vara ute och paddla kanot, men man kan ju om man vill ;0)

Det här har jag varit inne på lite förut, och det ska symbolisera utflykter och sevärdheter. Nog för att många sevärdheter går att besöka året runt, men sommaren är väl ändå den tid på året då de flesta besöken görs. Nu håller de på att göra det enklare för turister här i stan genom att i trottoarerna lägga in såna här sevärdhetsmärken eller vad man nu ska kalla dem. Genom att följa dem så kommer man till olika platser som kan vara av intresse. Just den här finns i närheten av Rademachersmedjorna. De har precis börjat att placera ut de här märkena så det blir nog inte förrän till nästa sommar det verkligen kommer att fungera och vara mer känt här i stan.
Länken till Lisa som har satt igång den här utmaningen lämnade jag precis i början av mitt inlägg. Vill du se hur mina inlägg om sommarSverige sett ut hittills så hittar du dem genom att klicka här.

Lite roligt

Förra veckan skrev jag om min fantastiska idé till kylskåpstillverkarna, och döm om min förvåning när jag idag fick en kommentar från en av dem! Tipset han lämnade var väl kanske inte direkt vad jag var ute efter, men det är ju en ganska smart grej ändå. I alla fall om man delar kylskåp med olika människor i studentkorridorer och liknande.

2009-07-19

Skidor i juli?

Häromdagen frågade mina föräldrar om jag sett skidorna i rondellen vid den stora eken. Det hade jag inte, men de visade foton på hur det ser ut.
På dagens första promenad kom jag på att Higgins och jag ju var i närheten av nämnda skidor och tog alltså vägen förbi för att se det hela på riktigt och ta egna bilder. Jag vet faktiskt inte varför man kommer på att bygga ett skyddande tak av skidor bredvid en stor ek i en rondell, men det är uppenbarligen någon eller några som gjort det. Kanske är det en del av utställningen Ei saa päittää som även hängt tvätt rakt över ån? Eller är det helt enkelt ett nytt sätt att återanvända skidor? En ny sorts rondellhund? Vad det än är så ser det ju onekligen skoj ut och ger mig och säkert många andra något att fundera på.

2009-07-18

Kamutvete - inte som myrägg

Jag känner vuxna människor som kallar ris för myrägg och hävdar att de inte äter sånt. Undrar vad dessa personer skulle säga om kamutvete? Kan väl hända att jag sett för många deckare och serier som CSI, men jag vet precis vad jag tycker kamutvete ser ut som i tillagat skick. Fast det ska jag inte skriva för då kanske ni inte vågar prova, eller så kanske ni aldrig mer äter det om ni redan testat. ;0)

Jag brukar stå och titta vad det finns för spännande saker där man hittar ris, bulgur och couscous, och ibland hittar jag något jag tycker verkar kul att testa. För några veckor sedan hittade jag alltså kamutvete, och enligt paketet så är det ett spännande alternativ till ris och pasta. Dessutom var koktiden 10 minuter - jag har sett andra märken nu när jag googlat lite på nätet där koktiden är upp till 40 minuter - och jag gillar sånt som inte tar evigheter att göra iordning. (Fast det betyder inte att jag köper färdigrätter och kastar in i micron. Även om jag ofta använder micron när jag fixar min mat så är det för att tina eller värma upp egenhändigt lagad mat. Sånt jag lagat från grunden och sen fryst in i portionsförpackningar.)
Själva grynen/kornen påminner riskorn fast ändå inte. De ser liksom mer förtorkade ut eller hur man nu ska förklara det. Själva tillagningen är också risliknande, man kokar upp vatten och salt och sen har man i kamutvetet och så ska det koka på svag värme utan lock. Jag gjorde som jag gör med ris ibland, när allt kokat upp ordentligt så stängde jag av plattan helt för att låta det bli färdigt på eftervärmen. Det funkade inte så bra alls visade det sig, det såg mer ut som att kornen blivit lite uppblötta och låg och simmade i en massa vatten. Jag antog att det skulle vara som med ris, att allt vatten skulle vara försvunnet för det står nämligen att när det kokat klart ska man dra kastrullen från plattan och låta stå en liten stund. Sen ska man röra om och gärna blanda med lite smör eller olja. Då kan det ju rimligtvis inte vara en massa vatten kvar.

Nu har jag tillagat kamutvete några gånger, och jag tycker det är riktigt gott! Man ska nog inte äta det bara som det är, då blir det nog lite trist trots att kamutvete ändå har lite smak i sig. Jag blandar mitt med lite olivolja eller lite smör, några droppar citron, finskuren salladslök eller purjolök, små plommontomater skurna i lagom bitar och valfria kryddor. Har smakat bra till både kyckling, köttbullar och som ensamrätt. Fast då har jag blandat i mer grönsaker som gurka och majs.
Någon mer som testat kamutvete, och vad tyckte ni?

2009-07-17

Ett steg i taget

Förra året när jag fyllde år så fick jag en stegräknare och varje dag sen dess har jag skrivit upp hur många steg jag gått. På antal steg per dag kan man oftast avläsa vad det varit för väder. Om det varit för varmt, för kallt, störtregn eller annan smärre naturkatastrof märks det på antalet steg jag gått. Såna dagar är inte Higgins så intresserad av att gå, och eftersom han är anledningen till väldigt många av mina steg är det klart att det syns. I genomsnitt går jag drygt 13000 steg på en dag har jag räknat ut.

Min statistik stämmer nog inte helt och hållet eftersom stegräknaren jag började med gav upp för några månader sedan och vägrade räkna alla steg trots att jag bytte batteri. Det slutade med att jag köpte en ny exakt likadan räknare, fast den blev det också något knas med någon månad senare så då köpte jag en ny igen. Några gånger har jag fått uppskatta hur många steg jag gått eftersom stegräknaren hamnat lite snett eller att jag glömt sätta den på mig när jag bytt om, och när jag uppskattar antal steg tar jag nog till lite i underkant för att inte fuska. Det är ju dessutom ingen tävling utan jag tycker bara det är roligt att räkna.

Mina steg det senaste året:
  • 4 786 403 steg
  • motsvarar med min steglängd 3250,36 kilometer
  • vilket i sin tur blir 325,04 mil

Det här är alltså helt vanliga steg i vardagen. En vardag som innefattar allt från arbete, hundpromenader och att gå till apoteket till att sitta framför datorn som jag gör nu eller ligga i soffan och se på tv.

2009-07-16

Gult är fult...

... heter det ju, men det kanske beror på. I en stor kruka i stadsparken har de tryckt ner en massa olika gula blommor.
Jag tycker nog ändå att i det här fallet är gult inte fult utan riktigt snyggt.

Randigt kött

I förrgår fyllde jag år och innan dess hade min syster förhört sig om ifall det var något speciellt jag önskade mig i present. Jag hade tidigare tänkt på olika saker jag skulle kunna önska mig ifall jag blev tillfrågad men när mamma och pappa skickade ett mail med olika saker de funderat ut och jag valde nya gardiner så förträngde jag min egen lista. Blev alltså lite ställd när min syster frågade om önskemål men kom på att jag ibland tänkt att jag ville ha en grillpanna. För att förtydliga för min syster ifall det inte var grillpanna det heter så la jag till "en sån där knöglig stekpanna som gör att köttet blir randigt när man steker det".
Eftersom det är en gjutjärnsstekpanna är den svintung och kan med fördel användas som träningsredskap!

Av de saker jag nämnt för min syster som tänkbara presenter så blev det en knöglig stekpanna så nu kan jag steka randigt kött! Eller rutigt med för den delen.

Som extra tillbehör och extra överraskning fick jag också ett mordvapen, även kallat köttyxa, samt en liten kylväska innehållande bland annat ett par fläskkotletter inköpta från en gårdsbutik. Igår kväll så bankade jag alltså lite på en av fläskkotletterna och sen stekte jag den rutig bara för att det går. Ikväll ska jag äta den andra kotletten, även den ska jag banka lite på och kanske blir den också rutig.

2009-07-15

Nämen!

Skulle precis stänga av datorn, göra mig iordning och gå ut med Higgins. Då blev det plötsligt alldeles mörkt i rummet, jag hör att det blåser som sjutton och så mullrar åskan! Jag får väl stänga av datorn och låta bli att gå ut med Higgins just nu, för nu har det börjat störtregna också.
Det som var så soligt och fint tidigare!

Ibland går det inte så bra

Det är ju inte alltid det går så himla bra. Igår eftermiddag till exempel gick det så här hemma hos mig.
Higgins och jag kom in från promenaden och jag skulle ta ett glas vatten innan jag gav Higgins mat. Jag tog ut glaset ur skåpet och vips så låg det på golvet i en hel massa bitar. Vid såna tillfällen finns det ju en hel del intressanta ord man kan skrika högt, och det kan jag ju säga att jag gjorde. Higgins som inte gillar när det ramlar saker så det skramlar och smäller blev dels nyfiken på vad som låg på golvet men samtidigt trodde han nog att han gjort något fel så som jag gormade. Alltså tog han det säkra före det osäkra och försvann in i sovrummet.

Jag var glad att Higgins försvann så att jag slapp oroa mig för att han skulle skära sig på glaset,
sen var det bara att ta fram dels sopborste och sopa ihop allt och sen dammsög jag hela köket också. Små glasbitar brukar ju ha en förmåga att sprida sig.

En som det gick ännu sämre för än mig igår var väl brevbäraren i Torshälla utanför Eskilstuna. Han eller hon lyckades tappa bort en hel bil rätt ner i ån. Tänk så förvånande att komma ut och upptäcka att bilen är borta, och sen komma på att den faktiskt ligger i vattnet.

2009-07-14

Till alla kylskåpstillverkare

Kylskåpstillverkarna tror de tänkt på allt. Det går att köpa kylskåp som sägs göra att maten håller sig fräschare än i andra kylskåp, det finns skåp med välvda dörrar, de är energiklassade, det finns kylskåp med inbyggda ismaskiner och i olika färger och en massa andra funktioner. Men, en sak som alla tillverkare missat är något som verkligen skulle revolutionera marknaden! Kylskåpet som går att bygga ut vid behov! Alltså ungefär som mitt gamla antika bord i vardagsrummet. Bordet har två iläggsskivor som är vansinnigt svåra att få på plats, men det går. Varför har inte kylskåpstillverkarna tänkt på en sån sak?
Oftast så räcker mitt kylskåpsutrymme alldeles utmärkt, men ett par gånger om året skulle det behöva vara större. Tänk så praktiskt att då bara kunna trycka på en knapp och vips så hade man där ett par extra hyllor eller kanske att de hyllor man har blev dubbelt så djupa. Jag skulle även kunna tänka mig att kanske pilla dit någon extra grej, just som man gör på mitt gamla bord. Jag tror att det är fler som skulle vilja ha ett sånt kylskåp om det bara fanns, så vem av er kylskåpstillverkare ska bli först? Om ni på Electrolux, Bosch, Siemens och vilka ni nu är som tillverkar kylskåp fixade det här skulle jag gärna åta mig att be min hyresvärd installera såna kylskåp i alla lägenheter de äger.

Det kunde ha varit igår

Den här skylten är lite underhållande. Man skulle ju kunna tro att det var igår den gällde, men det är nu ett år sen de stängde parkeringen. De borde nog ha skrivit årtalet också, och inte bara datumet. Tomten ser fortfarande ut som när de la ner parkeringen så det ser ju ganska trist ut eftersom det är mitt inne i stan. Ska bli spännande att se hur det ser ut nästa år.

För övrigt har jag sen igår försökt ladda upp uppdateringar till bilddagboken på min hemsida, men det går inte. Nu har jag varit i kontakt med företaget sidan ligger hos, och de ska titta på problemet. Kanske löser det sig under dagen, det återstår att se.

Underhållande att ha hund

Det är underhållande att ha hund. Just nu ligger Higgins på rygg bredvid mig i soffan, han har ena armstödet som kudde. Alla fyra tassar viftar åt olika håll och även svanstippen viftar lite smått. Skulle vara intressant att veta vad han drömmer om, speciellt som det nu kommer små voffvoff-ljud. Det är inte bara när Higgins sover han är underhållande. Häromdagen var jag i köket och hörde hur han höll på med något inne i sovrummet. Plötsligt kom han farande med mitt nattlinne hängande över ryggen som en cape, ungefär som Stålmannen! Han hade förmodligen legat på sängen och gjort sängänglar och så hade han fått in huvudet i ena axelbandet på nattlinnet och sen kom han alltså inte loss själv. Men han såg lika glad ut för det med nattlinnet flaxande bakom sig, kanske han faktiskt trodde han var Superhunden.

2009-07-13

SommarSverige - utmaning vecka 5

Hej och hå, så har det gått ännu en vecka av den här sommaren, och för en gångs skull tänkte jag att jag skulle få ut mina bilder i Lisas - med bloggen Numo's - sommarSverigeutmaning lite tidigare på dagen. Hittills har jag inte fått ut något förrän sent på kvällen.
Veckan som gått har mest varit regnig och lite småkylig, men idag ser det lite mer hoppfullt ut, och jag frös inte ihjäl i kjol och kortärmat när vi genomförde dagens första promenad. Solen skiner fortfarande och förhoppningsvis fortsätter den med det.
Änder finns det ju i ån året runt, men det är på sommaren det finns små andungar. Klickar man på bilden ser man att mamma and är förföljd av två små bebisar. Higgins och jag såg dem på dagens första promenad, och faktiskt så var det en annan andhona som jagade iväg en av de här små ner i vattnet efter sitt syskon och mamma. Hon som jagade hade en äldre unge, så vad vet jag, kanske den lilla som blev nerjagad i ån försökte slippa simma med sitt syskon och hellre ville hänga med en tonårsand...
Baka kan man också göra året runt, men det som är i skålarna här är något jag oftast bara gör till min födelsedag som alltså infaller på sommaren. Till vänster är smeten till bottnarna på chokladbiskvierna, och till höger är smörkrämen. Receptet på biskvierna har jag här.

2009-07-12

Att se bra ut

Att se bra ut är viktigt för många. Jag bryr mig väl inte så mycket om det, men av och till tänker jag på det i alla fall bara för att man ju ska göra det. Men för det mesta bryr jag mig alltså inte. Fast en gång om året tar jag tag i det och putsar fönstrena. Nu ikväll har jag roat mig med att putsa de i vardagsrummet, de två gardinsystrarna ska ju komma hit imorgon förmiddag och mäta mina fönster, och vad vet jag, kanske är det enklare att mäta när de är rena. Higgins tyckte jag var så lagom rolig när jag istället för att sätta mig i soffan och se på tv började putsa fönster, och jag var inte färdig förrän framåt 21.30. Men nu ser jag alltså bra ut i alla fall i vardagsrummet. Köket kanske jag fixar imorgon, och sen får vi se om jag tar sovrummet och tredjerummet också när jag ändå är i farten.
Några andra som ser bra ut, eller i alla fall intressanta är de små insekterna på bilden ovan. Jag är inte så förtjust i insekter, men de här har jag ingenting emot för de verkar hålla sig där jag tycker att alla insekter borde hålla sig. Ute i naturen sittandes på träd och andra växter. Insekter som envisas med att komma in eller landa på mig har jag inte mycket till övers för. Men som sagt, de små krypen på bilden satt i hundratal på några trädstammar när jag gick förbi på förmiddagen. Jag trodde att det var strimlöss jag fotade för det har jag lärt mig att de är röda och svarta, dessutom är det visst Sörmlands landskapsinsekt. Vad man nu ska med en sån till. I alla fall så tänkte jag att det nog var bäst att googla lite för att se om jag hade rätt, men det hade jag ju inte. Strimlöss såg inte alls ut så här. Jag tror det här är eldlöss, några av dem ser ut som på bilderna jag hittade i alla fall. Måste säga att det är ganska häftigt om man tittar närmare på deras små sköldar hur de är tecknade. Naturen är verkligen fantastisk.

Vila

Kan det vara så att när en sån här skylt är placerad som på bilden betyder det att det är en plats där man kan lägga sig och vila?
Vila skulle jag egentligen behöva efter att ha badat, torkat, borstat och trimmat Higgins, men jag har lite att stå i. Chokladbiskvier till exempel.

2009-07-11

Snabba växlingar

Dagen så här långt har bjudit på olika väderlekar. Inför första promenaden tittade jag ut och konstaterade att det fanns stora moln runtomkring, det verkade blåsa ordentligt men solen sken och det var ganska varmt.
För säkerhets skull tog jag på mig jackan jag köpte i våras som står emot både regn och blåst, men det blev lite varmt efter ett tag så då åkte jackan av och jag knöt den kring midjan.

Väl inne från promenaden satte jag igång tvättmaskinen och gjorde iordning kaffe och mackor innan jag satte mig vid köksbordet och läste tidningen och åt min frukost. Efter ett tag hörde jag ett välbekant ljud och tittade ut och såg att det börjat komma stora regndroppar så jag bestämde mig för att gå ut och plocka ner balkonglådorna från räcket och ställa dem lite mer skyddade. Det har redan varit översvämning i dem så jorden är nog tillräckligt våt som det är. En stund efter att jag flyttat lådorna fullkomligt vräkte det ner regn. Nu är det uppehåll igen, så kanske går det att ställa ut tvättställningen med de nytvättade handdukarna.