Fyra små svanbarn.
2012-07-31
2012-07-30
2012-07-29
2012-07-28
Hundliv
Har visst glömt att uppdatera om Higgins och hans hälsa sen dagarna efter operationen. I vilket fall som helst så äter han vanligt torrfoder igen, och vi kämpar på med tänderna. Tydligen har han världens sämsta enzymer i munnen för det hade redan börjat bildas nytt plack trots att tänderna var ordentligt rengjorda under operationen. Det var ju liksom själva syftet med den. Att borsta tänderna på Higgins är i princip omöjligt, vi försöker på andra vis att hålla efter placket. Stygnen på huvudet, under örat/på kinden och de på bogen där han hade knölar som opererats bort är också borttagna. Det såg bra ut förutom på ett ställe där det var lite infekterat så det togs en odling på det. Veterinären ringde häromdagen och meddelade att det är bakterier där, såna som är resistenta mot den antibiotika han åt mot infektioner i munnen. Tills vidare så tvättar jag där med sårlösning, ger det inte med sig får vi kontakta veterinären igen för utskrift av annan typ av antibiotika.
Vad gäller Addisons så har medicineringen ändrats lite, han får bara en halv tablett Prednisolin (kortison) varannan dag nu istället för en tablett om dagen. Veterinären vill dra ner på kortisonet eftersom det ju inte är bra att äta för mycket. Hittills har det gått bra och vi håller tummarna för att det fortsätter så. Florinefen får han fem tabletter om dagen av, och så ska det vara tills vidare. Nu hoppas jag att vi slipper besöka veterinären på ett bra tag, det har varit så mycket nu hela våren att både Higgins och jag är redigt trötta på att springa där med bara 2-3 veckor mellan varje besök.
Igår var Higgins som sagt med ut till torpet, det var ett tag sen han var där så han hade en del att kolla upp. Han fick komma med trots att jag ännu inte kunnat sätta på honom Frontline efter operationen eftersom ett av såren på bogen var lite infekterat när vi var och tog bort stygnen. Nu sa jag åt honom att han fick låta bli att samla fästingar och studera fjärilar istället.
Vi höll på och snickrade mest hela dagen så Higgins tyckte nog vi var lite tråkiga. Ibland satt han och glodde lite så här...
...lite som en groda med benen.
Helt plötsligt var han borta men då visade det sig att han gått in och lagt sig i köket för sig själv men när man då kom och kollade vart han var traskade han ut och la sig på gräsmattan.
Vi gick en liten promenad men det var inte roligt utan han ville vända hela tiden. Nästan framme vid torpet släppte jag honom och då flög han fram över den nerklippta ängen.
När han flugit fram en bit kom han på att jag var borta...
... och då fick han ju vänta och komma mig till mötes.
När han hade koll på att jag var på väg tillbaka till torpet så sprang han iväg igen.
Så gick det ett tag igen och Higgins hade jättetråkigt eftersom vi bara fortsatte att spika. Under en liten paus när hussen letade efter mer spik tog jag kameran och skulle kolla in lite på andra sidan bäcken. Direkt hade jag en liten skugga efter mig. Han har lärt sig den hårda vägen att gå på plankorna. Gör man inte det kan man halka ner med tassarna.
Eftersom han inte får gå utan koppel annat än på tomten sa jag åt honom att vända och gå tillbaka igen. Mot slutet av dagen hade Higgins verkligen tröttnat på oss. Han såg såååå uttråkad ut att vi tyckte riktigt synd om honom. Det här med att ha tråkigt är inte hans bästa gren om man säger så...
Råg (210 av 365+1)
Råg. Eller korn. Jag vet inte. Men jag trodde det var råg när jag fotade så det får det vara.
2012-07-27
2012-07-26
2012-07-25
Att bygga en bod
Igår fick Higgins tillbringa dagen med mina föräldrar när vi åkte iväg till torpet för att bygga en bod.
Vi har varit ut tidigare och röjt bort sly, gräs och annat som varit i vägen där boden ska stå. Igår när jag gick runt och inspekterade trädgården för att se om något nytt kommit upp och hur mycket de vilda djuren ställt till med la Niclas och hans måg ut lecablock och reglar som boden skulle byggas på.
Vi vill ju inte ha en sned bod...
Pusselbitarna som ska bli en bod.
I mina ögon en hög med bräder av olika form och längd. Innan vi tog oss an den högen blev det lite kaffe och bullar för att skaffa oss energi. Dessutom fick bromsarna lite ledig tid och kunde vila upp sig inför kommande anfall.
Dags att börja lägga pussel. Mågen planade mark med stora traktorn bredvid, och tog sig sen an gräsklippningen under tiden Niclas och jag bar brädor och pusslade ihop dem lager för lager. Man måste tänka lite i alla fall så att man lägger allt i rätt ordning.
Sådär ja, det går faktiskt riktigt snabbt när man väl kommer igång och allt flyter på som det ska. Dörrarna kom som tur var ihopsatta, endast ramen måste sättas ihop. Boden har två utrymmen varav det bortre har vi kommit på ska få bli någon sorts badrum. Det finns liksom inte plats för något sånt inne i själva torpet.
När det var dags för en rast med äggmackor hade brädhögen reducerats till den här storleken...
...och själva bodbygget såg ut så här. Fönstret har kommit på plats och vi har nu kommit upp i en höjd på pusslandet som gör det hela lite besvärligare. Att balansera på reglarna är inte alltid helt lätt!
När vi nu ändå var tre stycken där så bestämde vi att sätta dit övre gavlarna eller vad det nu kan heta. De fem brädlagren från spetsen av triangeln kommer i ett stycke. Sen skulle de säkras med långa takbjälkar. Den sista takbjälken som ska hålla ihop det hela kunde vi inte sätta dit igår. Dels var klockan rätt mycket och vi var trötta efter att ha slitit hela dagen, och ju tröttare man är desto större risk att skada sig. Dels behöver vi lägga golvet i boden först för att kunna balansera stegar på ett säkert sätt för att nå upp ända till spetsen.
Innan vi helt avslutade för dagen sattes dörrarna på plats. Det som saknas nu är golv, tak, målning och inredning. Det ska väl fixas någon sorts ramp eller trapp också så att man lätt kan ta sig in och ut med redskap och verktyg som är det stora delen av boden ska användas till.
Den här har de inte ätit upp!
Vi satte ju ner lite olika lökar och frön vid torpet tidigare i våras. En del kommer jag inte ihåg vart jag petade ner, annat har kommit upp och blivit igenkänt och somligt har kommit upp men blivit uppätet av de elaka uteliggardjuren som finns i skogarna runtomkring. Den här blomman - som jag tror är en dahlia - hade slagit ut igår när vi var där. Den står i en rabatt precis vid husväggen så kanske är det därför djuren inte varit och tuggat på den. Det finns en till precis bredvid som har vuxit upp men som ännu inte slagit ut. Hoppas vi får ha den också ifred!
2012-07-24
2012-07-23
2012-07-22
2012-07-21
2012-07-20
Välkommen
Några av alla frön som kastats ut hej vilt runt torpet har i alla fall kommit upp. Här är det frön som petades ner i en kruka vid trappan, så där är vi helt säkra på att sådden gett resultat. Värre är det med de flesta andra frön som liksom spreds ut lite här och var...
2012-07-19
2012-07-18
2012-07-17
Slussning
Vi tog en utflykt i Bubblan idag och hade tänkt oss till Mary's café utanför Eskilstuna för en fika. På vägen dit började det spöregna, så istället körde vi runt lite på måfå och hamnade till sist vid Hjälmare kanal och Hjälmare docka. Vi hade tur att få se slussande båtar också, och inte bara smaska i oss gott fika!
2012-07-16
Avfärd (197 av 365+1)
Eskilstuna stadsmuseums elbil klar för avfärd mot Volvos demofält den 30 juni då fordonsfestivalen gick av stapeln för första gången.
2012-07-15
En liten drömmare
En bild på Higgins jag tog i juni när vi var ute vid torpet. Just nu är han allt en liten drömmare, och vad han drömmer om är sin vanliga MAT, LEVERGODIS och KEX. Alla sakerna är för tillfället uteslutna eftersom han nyligen fått 6 tänder utdragna. Innan det är läkt får han bara äta mjuk mat. För tillfället får han ris och fisk som han brukar tycka är gott. Och visst, det är gott nu också, men han blir tydligen inte mätt. Istället för att ge honom mat 2 gånger per dag delar jag upp det på tre tillfällen. Tänker att det kanske är bättre om han äter lite i taget och inte försöker tugga för mycket. Visserligen, den mjuka maten behöver han ju knappt tugga, utan kan svälja helt. Men som sagt. Han saknar sin vanliga mat och att få levergodis och kex.
I övrigt har han återhämtat sig väldigt väl, den där vätskan han fick in under huden gjorde susen verkar det som. Jag har inte gett honom något mer smärtstillande, han fick lite i fredags kväll, men han verkar inte ha ont och eftersom jag inbillar mig att det smärtstillande gjorde honom lite däven lät jag bli. Han skuttar runt och tigger och går normala promenader så nu räknar jag honom som återhämtad efter operationen.
I övrigt har han återhämtat sig väldigt väl, den där vätskan han fick in under huden gjorde susen verkar det som. Jag har inte gett honom något mer smärtstillande, han fick lite i fredags kväll, men han verkar inte ha ont och eftersom jag inbillar mig att det smärtstillande gjorde honom lite däven lät jag bli. Han skuttar runt och tigger och går normala promenader så nu räknar jag honom som återhämtad efter operationen.
Slutet av juni
Sommaren är ju inte riktigt som den ska i år, den här vanten fotade jag 24 juni, den verkade lite borttappad.
Smak (196 av 365+1)
Exakt vad krusbären ute vid torpet har för smak får vi inte veta i år. De var inte färdiga att äta när jag fotade dem för några veckor sedan, och när vi kom dit veckan därpå hade någon eller några - läs vilda djur - ätit upp allt.
2012-07-13
Vätska
Imorse hade vi tid för återbesök hos veterinären efter gårdagens operation. Higgins skulle få en smärtstillande spruta eftersom smärtstillande i tablettform inte går ihop med hans övriga mediciner. Jag hade utan problem fått i honom både medicinerna mot Addisons och antibiotikan innan vi gick dit så jag kände mig nöjd. Veterinären tyckte också det var bra, och för att hjälpa Higgins över helgen skickade de med några sprutor smärtstillande. För att göra bäst verkan ska den ges under tungan... hur nu det ska gå till. Det är ingen nål i alla fall, men veterinären sa att medicinen egentligen inte är till för att sväljas utan den ska alltså läggas under tungan för att därifrån enklast tas upp av slemhinnorna.
Väl hemma igen så ställde jag ner lite kokt ris och fisk som jag gjort iordning igår, tänkte det är något Higgins tycker om och inget han måste tugga. Han ville inte ha alls utan blängde bara förorättat på mig som släpat (läst burit eftersom han vägrade gå) ner honom till veterinären idag igen. Han ville inte heller ha något att dricka, utan låg mest och vilade. Jag började först 12 idag vilket kändes bra, då hann jag se hur han betedde sig. När jag gick till jobbet fick Higgins hålla sig hemma med hussen i familjen som sällskap. Efter ett par timmar fick jag ett sms om att Higgins inte ville dricka och att han mest gnydde. Jag ringde hem och kollade upp hur det var, och han hade alltså inte vare sig ätit eller druckit på hela dagen, och det som kändes mest oroande just då var ju att han inte fått i sig någon vätska. Jag ringde veterinären och de sa att vi skulle ta dit Higgins så fort som möjligt för att de skulle kunna vätska upp honom.
Hussen i familjen fick ta med sig Higgins till bilen och åka ett par kvarter till veterinären där jag mötte upp direkt från jobbet. Vi fick komma in i ett rum nästan omedelbart.
Jag hade ju trott att de skulle sätta en kanyl i benet och ta in vätskan den vägen, men de la in vätska under huden istället, då tar kroppen upp vätska när den behöver. Sköterskan satte på Higgins en fin tratt eftersom hon inte ville sätta på honom munkorg eftersom han förmodligen har ont av tandingreppet igår, detta för att underlätta hennes jobb. Hon satte en nål i nackskinnet på Higgins och så droppade vätskan in sakta men säkert. Då och då stängde hon av för att byta ställe för nålen, huden blir ju väldigt spänd av att få in vätska så. Han fick ungefär 440 ml vätska in under huden och det bildade en puckel så nu ser han lite ut som en fyrbent Ringare i Notre Dame med vissa drag av Frankensteins monster...
Veterinären kom in och pratade med oss, och hon gav rådet att han ska få äta saker han normalt inte äter. Som glass till exempel, och leverpastej. Han måste få i sig näring och då får man ta till såna saker sa hon. Vi köpte också ett par burkar a/d, ett sorts foder som är mycket protein- och kaloririkt och som ska hjälpa till vid återhämtningen efter en operation. Det ska man kunna blanda ut med vatten så att han får i sig vätska också.
När veterinärbesöket var över var jag tvungen att gå tillbaka till jobbet eftersom jag jobbade kväll, men när jag kom hem ett par timmar senare så möttes jag i alla fall av en hund i dörren som viftade lite på svansen. Sen låg vi och myste lite innan jag gick mot köket och då fick jag plötsligt den lilla dansande cocker spanieln framför fötterna. Snabbt som ögat tog jag fram osten och rullade in antibiotikatabletten i, och han svalde på en gång. Sen gick han till matskålen och serverades ris och fisk och lite av det där specialfodret. Han åt inte upp allt, men han åt. Just nu trippar han mest runt och gnyr utan att ge någon direkt ledtråd om vad han vill. Troligen att jag ska komma in och sätta mig vid tv:n så han kan slappa i soffhörnan, så jag tar och beger mig dit nu.
2012-07-12
Konvalecent igen
Igår badade jag Higgins, imorse fick han ingen frukost av mig, morgonpromenaden gick via vanliga parken till veterinären där han blev stucken och så lämnade jag honom kvar där. Om jag ligger högst upp på Higgins shitlist?? Skulle tro det...
Idag var det alltså äntligen dags för tandsanering och borttagande av några hudknölar, något vi väntat på sen i mars men som ni som hänger med här vet har det ju varit en massa blodprovstagande sen dess för att se att hans värden stabiliserats. För er som totalt missat det eller helt enkelt ramlat hit för första gången lägger jag länken här till samtliga inlägg som har med Higgins sjukdom att göra. För snart exakt ett år sedan fick han ju diagnosen Addisons sjukdom och den har påverkat det hela på så sätt att vi fått vänta med ingreppet som gjorts idag. Ett tag sas det ju också att han hade ett blåsljud på hjärtat som gjorde mig rädd vilket också fördröjde det här med tandsaneringen. Men nog om det nu. Vi hade alltså en tid hos veterinären idag, och översta bilden visar Higgins i mottagningsrummet strax innan han fick den första lugnande sprutan inför dagens operation. Tittar man noga kan man se lite av knölen på huvudet.
Knölarna som togs bort var hudcystor tror jag hon kallade dem för, inget farligt så de var inte ivägskickade men nu är de borttagna och där har han stygn på fyra ställen. Den 23 juli ska vi tillbaka och ta bort stygnen där och imorgon bitti ska vi gå till veterinären igen för de ska ge honom en smärtstillande spruta. Vi kan nämligen inte ge honom vanligt smärtstillande i tablettform eftersom det inte går ihop med kortisonet han äter mot Addisons... Framöver ska vi försöka få ner kortisondosen - det påverkar ju också levern att ständigt äta kortison - så vi ska börja trappa ner det till ½ tablett om dagen i en vecka, och sen ska han få ½ tablett varannan dag. När det togs bort helt förra gången blev han ju till slut jättedålig, och hamnade på djursjukhuset i Strömsholm och så långt får det ju inte gå igen.
I och med att Higgins är en gammal hund och försäkringen åts upp av vistelsen på djursjukhuset gick hela kalaset på drygt 14000:-, men det är det värt att ha fått det gjort. Nu har vi fått hem en Higgins som ser ut lite som Frankensteins monster, som ni ser rakad på huvudet med blå tråd som sytt ihop såret. Det är rakat lite under höger öra och på höger bog, samtliga ställen har blå tråd stickandes ut. Vi åkte och hämtade ut ytterligare en antibiotokakur samt köpte fisk som jag ska koka åt honom och blanda med ris. Nu i början får han inte äta annat än mjuk mat, och han gillar ju ris och fisk. Sen när munnen läkt går vi tillbaka till hans torrfoder. Trots att han alltid ätit torrfoder och tuggat hårda kex har han alltså fått väldigt mycket tandsten. Vi ska försöka igen sen att borsta hans tänder, något som inte gått så himla bra vid tidigare försök. Men för att undvika ytterligare såna här pärser ska jag ge det ett nytt försök och försöka få Higgins förstå att det är för hans eget bästa.
Ikväll får Higgins inte äta något alls, ska försöka få i honom antibiotikan lite senare men än är han lite väl groggy för det. Han hade ju fått dropp under operationen så de sa att han nog var kissnödig, men han ville inte kissa när vi gick från veterinären till bilen och inte heller när vi kom hem. Tog ut honom för ett tag sedan men han ville inte pinka då heller. När vi kom innanför porten stannade han där och satte sig lite konstigt. När han reste sig och stapplade iväg mot hissen fick jag se att han bajsat så det var bara att plocka upp. Väl inne i lägenheten upptäckte vi att han faktiskt pinkat lite här och var på golvet när han gått från soffan till köket, och när jag åkte ner till soprummet med diverse skräp fick jag se att han även kissat i hissen. Ut och torka där också alltså. Sen låg han en stund på golvet härinne vid datorn och när han gick härifrån och in till soffan fick jag se att han kissat en pöl på golvet här också, förmodligen när han låg ner. Med andra ord har han ingen större koll än på kisseriet. Ska ta ut honom om ett tag och bära iväg honom till lite buskar och se om han kanske orkar pinka lite där. Imorgon bitti ska vi som sagt till veterinären igen för en smärtstillande spruta och sen ska han få vara hemma med husse hela dagen och vara konvalecent.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)